Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Agne Beijer, Abbé Domenico Michelessi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Abbé Domenico Michelessi 129
Första akten inledes med en scen, som icke har någon direkt
motsvarighet i den slutliga versionen. Skådeplatsen föreställer ingången till det
kungliga slottet. Gustav (klädd som bonde) och hans mor uppträda.
Cecilia söker förgäves beveka sin son att avstå från sina upprorsplaner.
Sedermera tillkommer Roos, hövitsmannen för dalkarlarna, och slutligen
dennes trolovade, Christina, även hon uppbjudande all sin
övertalningsförmåga för att förmå dem att avstå från företaget. Men deras frihetsglöd
låter sig ej längre förkväva.
»Det är Swenskar. Frukta ej!
Man segrar ej igenom mängden
Men genom mod.
Skall jag för köpta trälar frukta
Som för tyrannens raseri
Såväl som vi en fasa bära?
Nej — de för denna lilla tropp
Af Sweriges söner skola bäfwa.
Wår frihets bild,
Som vi på våra sköldar föra,
Skall deras svaga mod förstöra.»
Cecilia och Christina låta sig slutligen ryckas med av deras hänförelse,
och den förra förklarar för sonen att hennes glädje skall bli
»Din blod-besprängda hjälm att af din hjässa taga
Och att ditt tappra swärd från trötta sidan draga.»
I nästa scen uppträda Christian och Norrby, den förre med svit och
väkt. Christian hånar de svaga svenskarna, men bekänner sig på samma
gång ansatt av en oförklarlig ångestkänsla. Ända in i sömnen förfölja
honom svarta bilder:
»Jag såg en mördad tropp
Af Swerjes barn
Ur grafwen stiga opp.
Deras slutne ögon
Öpna sig
Uppå mig att se.
Åt himlen opp
De sina armar sträckte.
Jag då från denna hop
9 — 2iioo. Samlaren 1920.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
