Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Agne Beijer, Abbé Domenico Michelessi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Abbé Domenico Michelessi 133
apparat "le merveilleux" drog med sig vid iscensättningen — men
den som tagit del av några "historiska" libretton av italienskt
ursprung,1 förstår mer än väl den franska opinion, som bestämt mot-
1 Bland dessa förekommer t. o. m. en »Gustavo primo, dramma per nuv
sica», förf. av ingen mindre än Carlo Goldoni och uppförd med musik av
Galuppi vid karnevalen i Venedig 1740. Då den dels erbjuder en slående
illustration till vad som ovan sagts, dels har sitt intresse i och för sig som
ett suecanum, må här ges en kort redogörelse för innehållet. (I tidigare
litteraturhistoriska behandlingen av Gustav Vasa-motivet har den lämnats
helt ur räkningen, väl av den orsak att libretton är ytterst svåranskafflig;
mitt referat är gjort efter ett ex. i Bibl. Nationale.)
I guvernörspalatset i Edmora, Dalarnes residens, lever utom guvernören
Ernesto och hans dotter Ergilda Gustavs syster Clotilde, som han lyckats rädda
undan Christian och uppfostrar under namnet Dorisbe. Även Gustav, som
rymt ur fängelset i Danmark, vistas okänd på samma ort under namnet
Le-arco. Han är älskad både av Ergilda och Dorisbe (som han ej igenkänt) och
vad värre är, han älskar dem båda lidelsefullt tillbaka. Däri ligger det
tragiskt uppfattade huvudmotivet till detta Gustav Vasa-drama. Det
kompliceras ytterligare genom en figur Argeno, Ernestos son och Gustavs föga honnette
rival om Dorisbes gunst.
Emellertid skall nu Gustav-Learco taga befälet över den här, som går
att möta Christians utsända trupper, och ett avgörande är nödvändigt.
Gustav tar förtvivlad ett bryskt avsked av Ergilda, en viljestark kvinna, som
besviken på de ömhetsbetygelser hon väntat tvingar sin bror att genast följa
efter Gustav och som en nåd erbjuda denne ringa främling hennes hand;
tvekar han, må han dö.
Scen växling: Piazza principale di Edmora. Efter en kort folkscen med
stridsbuller infinner sig Argeno och framför sitt uppdrag till Gustav, som
dock icke kan förmå sig att lämna Dorisbe i sticket. Duell är oundviklig och
hindras endast genom Dorisbes mellankomst. Även Ergilda stöter till, och
de båda hjältinnorna, som finna sig vara rivaler, rasa som furier mot
varandra. Förgäves söker Gustav lugna dem med att han älskar dem båda, fast
på olika sätt:
Ecco, Ergilda, Dorisbe, il stato mio:
ad Erg. Se il tue bel volte miro
D’amor ardo, e sospiro.
ad Dor. Se a te rivolgo il quardo
D’amor sospiro, ad ardo, ete.
I nästa akt hyllas Gustav-Learco som segrare, och när också Dorisbe
gör honom sin komplimang, tränger sig Argeno emellan och förklarar
energiskt att även han varit mycket tapper. Grälet mellan älskarinnorna bryter
ånyo ut.
Så byts det dekorationer, och vi förflyttas till ett rokokoromantiskt
trädgårdssceneri, med fontäner, marmorstatyer och hemlighetsfulla bosqueter.
Det är natt, Gustav monologiserar ensam och olycklig. Han har av folket ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
