Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Agne Beijer, Abbé Domenico Michelessi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Abbé Domenico Michelessi 137
rätta bakgrund förstod man ej, lika litet som en senare tid förstod
samma drag i Kleists Prinz von Homburg. Men Algarotti har till
ersättning i sin stil vackert lyckats träffa något av de grekiska
idyllikernas kharis, av den svårdefinierbara poesien hos "det enkla
och okonstlade", som sedan Michelessi förgäves sökte åtkomma i
sin Musaiosöversättning.
I de flesta körer och även i åtskilligt annat1 har Adlerbeth
mycket nära följt Algarotti, visserligen utan att samtidigt alldeles
lyckas befria sin diktion från dess snörda rokoko-allure. Men redan
det att han sökt sådana inspirationskällor är något för svenska
förhållanden ganska förvånande, och det är väl icke alltför djärvt att
därbakom misstänka Michelessis inflytande.
Hur nära Michelessi stod Algarottis tankevärld är i det
föregående framhållet. Att den föga mer än tjugo-årige kanslisten
Adlerbeth på egen hand skulle funnit vägen till dennes studie över operan
är däremot mer än osannolikt, allra helst som den icke förelåg på
franska förrän i den av Michelessi redigerade Berlinupplagan 1772;
italienska lärde sig Adlerbeth först på resan 1783—84. Vi veta
ingenting närmare om Adlerbeths och Michelessis inbördes
förhållande, men att de icke skulle känt varandra måste anses så gott
som uteslutet, då båda voro synnerligen aktiva medlemmar av Utile
Dulci och Adlerbeth dessutom sekreterare i Musikaliska akademien,
för vilken Michelessi livligt intresserade sig.2 I varje fall ger ett
antagande, att Michelessi direkt eller indirekt inspirerat Adlerbeth
till hans Algarotti-imitation, en mycket naturlig förklaring åt ett
eljest svårförklarat historiskt faktum. Är det riktigt, skulle
sålunda Musaios’ översättare varit den som gav den blivande
Virgilius-tolkaren den första impulsen till en vidare syn på begreppet
1 Så har han med Algarotti uteslutit Eriphile-episoden, som f. ö. redan
tidigare väckt kritik, exempelvis i Brumoys Introduction till sina övers, efter
de grekiska tragöderna.
2 Häremot synes visserligen strida Gyllenborgs uppgift (a. a., s. 130) att
Adlerbeth först »under de senare månaderna av 1773» anlänt till Stockholm.
Denne hade dock redan i juni 1771 lämnat akademien och omedelbart blivit
inskriven i konungens kansli (se hans självbiogr, ant., hdskr. i UUB.).
Gyllenborg åsyftar möjligen återkomsten från en tillfällig sommarvistelse på landet,
om icke ett rent minnesfel föreligger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
