Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad, Correggios San Sebastian och änglakören i Stagnelii drama Riddartornet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 Sven Cederblad
skall gälda, vad hans maka brutit, ställer han henne inför valet
att ge sig hän åt honom eller att låta modern dö av hunger i
fängelset. Det är ett vanligt dramatiskt motiv detta, att en kvinna
tvingas att välja mellan sin ära och en älskad människas liv, det
finnes redan i medeltidsmoraliteten och i Shaksperes Lika för lika,
och i skräckdramatiken anlitas det ofta för de grellaste
knalleifek-terna,1 men ingen har givit det en så ohyggligt skärande
tillspetsning som Stagnelius.
Efter en lång och smärtsam själsstrid ger Mathilda vika för
sin fader. Men hon kan ej överleva förlusten av sin oskuld utan
tager sitt liv.
Detta är huvudhandlingen i Riddartornet, ett drama, byggt på
våldsamma, onaturliga konflikter och överfullt av bjärta
motsättningar mellan svart och vitt, last och dygd. Det är ett verk av
en själssjuk, som för att förjaga inre tomhet och leda fyllde sin
fantasi med skräckbilder, i vilka han fann en hemlig njutning.
"Sorgspelet", såsom Stagnelius själv kallar Riddartornet, har
tydliga beröringspunkter med den föregående riddar- och
rövar-dramatiken. Motivvalet pekar åt detta håll, om också de enskilda
motivens komposition är Stagnelii egen. Den onyanserade, grella
karaktärsteckningen, det stundom falskt teatraliska i gester och
attityder men också det dramatiskt kraftiga och verkningsfulla i
vissa scener är släkt med denna art av drama.
Riddartornet har också drag från de s. k. Schicksalstragedierna.
Dessas ödestro behärskar alla personerna i Stagnelii drama, och till
Riddartornet är förbannelsen knuten liksom till den ödesdigra
talismanen i ödestragedierna. Men till dessas karikatyrartade
överdrifter har Stagnelius ej förfallit. Ett belysande exempel! Mathilda
säger i sin monolog, innan hon går för att begära nåd av Rheinfels:
Mitt öde fylles. Snart min lefnadsklocka
Den hemska timma slår, som afgör allt.
1 Om detta motiv se H. Schück: Shakspere, Sthm 1916, II, s. 74 och
O. Brahm: Das deutsche Bitterdrama, Strassb. 1880, s. 133 ff. Om dramat för
övrigt, se Bööks E. J. Stagnelius, Sthm 1919 (s. 403—421) och hans kommentar
(s. 400—418).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
