Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad, Correggios San Sebastian och änglakören i Stagnelii drama Riddartornet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 Sven Cederblad
där spårar en något för sötaktig sentimentalitet och förkonstling;
för Schlegel däremot innebar den något vida mer och något äkta,
han såg i tavlan uttrycket för "ein göttliches Erbarmen" och en
äldre tids fromhet. För hans formgivning i Auf der Richtstätte der
Jungfrau von ^Orleans har det säkert ej varit betydelselöst, att han,
som av orden i hans Berlinerföreläsningar framgår, fann samma
andakt och tillbedjan hos Correggio som i äldre medeltida konst:
just därför att Correggio för honom företrädde medeltida naivt
trosliv, har han i dikten eftersträvat en medvetet arkaiserande
form (märk en sådan äldre form som sollt i stället för solist!) och
en gammaltyskt trohjärtad ton. Motsatsen mellan det enkla i
Schlegels framställning och det teatraliska i Correggios målning,
vilket André Michel och Strzygowski så hårt klandrat, är härmed
förklarad.1
För att nu sammanfatta undersökningen av vad Correggios San
Sebastian betytt för tillblivelsen och utformningen av Schlegels
dikt: den har gjort synen av den Orleanska jungfruns himmelsfärd
konkret för hans fantasi, den har såsom stammande från musikern
bland målarna försatt honom i en musikalisk stämning, som lätt
kunde taga form av sjungande rytmer, och den har kommit de
romantiska strängarna hos denne till sin karaktär minst romantiske
av de tyska nyromantikerna att vibrera. Vid tanken på verket av
Correggio, det gudomliga ljusets målare, har hans nyromantiska
elevation tagit flykt, och han har fyllts av den nyromantiska
andakten inför den kristna konsten, en andakt, där estetisk njutning
och religiös kontemplation ingått en oupplöslig förening. Och den
stämning av from medeltid, som fyllde honom på platsen för den
Orleanska jungfruns martyrdöd, har förstärkts, liksom ock formen
har fått den något konstlade förenkling och arkaiserande färg, som
nyromantikerna gärna sökte giva vid behandlingen av medeltida
stoff.
1 Även Friedrich Schlegel, som i Europa så skoningslöst dömde det
patetiskt teatraliska i den samtida franska konsten, hos David och andra, har
egendomligt nog aldrig ett hårt ord om Correggios svaghet för överdrivna
teatereffekter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
