Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Nordfelt, Erikskrönikans ålder och tillkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erikskrönikans ålder och tillkomst 41
skildrare; om författarens glimtar av en stilla humor, en rätt
sällsynt företeelse i medeltidslitteratur av denna art; om hans
utpräglat svenska kynne, som gjort honom till älskare av bragder och
glans, av frikostighet och fästligheter, ja, även av mat och dryck; eller
om krönikans många halvt historiska, halvt poetiska pärlor, som
ha den egenheten att från barnaåren stanna kvar i vårt minne,
sedan vi glömt all annan historia, t. ex. om Joar Blå och hans kappa,
om Magnus Kittelbotaren och Erik Allsintet, om drottning Sofias
sorglösa schackspel under slaget vid Hova, om Matts
Kättilmunds-son och hans ensamma ritt och utmaning mot ryssarna, om kung
Birger och hans vanvettigt ondskefulla tilltag att kasta nyckeln till
härtigarnas fängelse i den förbiflytande Nyköpingsån, och mycket
mera, men det sagda torde för närvarande vara nog.
Såsom slutord vill jag icke underlåta att medge, att när jag
första gången på allvar gick till ett studium av Erikskrönikan, så
började jag med rätt stor kallsinnighet och med en tydlig
reminiscens av det gamla slagordet om "de torra rimkrönikorna" ljudande
i mina öron. Men när jag slutat läsningen, så erfor jag en känsla
av glädje över att detta dock äntligen var ett svenskt originalverk,
en känsla, som var blandad med någon undran, hur en så yvig planta
kunnat spira upp ur den karga jord, som vår vittra litteratur hade
att gro uti under förra delen av det bistra trettonhundratalet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
