Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Nordström, Friedrich Menius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 J5han Nordström
confessionem (utpote de agnitione coecitatis mentis. humanæ, mysteriorum
Sacro Sanctæ Trinitatis, à incarnationis filii Dei) potes adigi & reduci.
Menius vågar nu invända, att han ansett den fullkomliga naturens ljus
icke stå i strid med nådens. Han vore icke upphovsmannen till alla
villfarelser i landet. Även före honom hade folk haft olika åsikter och om det
kunde påvisas, att han förfört några, skulle han själv återföra dem till den
sanna tron.
Laurelius svarar strängt, att »Perversi & mali spiritus est seducere,
solius vero spiritus sancti est reducere, convertere & illuminare.» Bekänner
du nu, tillfogar han vidare, att dina här dryftade meningar äro svåra
villfarelser?
Han lyckas emellertid ej ännu att avpressa delinkventen det önskade
svaret utan Menius svarar fortfarande undvikande, att det är mänskligt
att fela.
Laurelius tar då åter upp frågan om Kristi mänskliga natur men
Menius ber fortfarande om betänketid.
Han tillfrågas därpå, varför han mot kyrkans åskådning använt termen
egenskap (i fråga om gudomspersonerna) i stället för person. På denna
fråga svarar nu Menius med en direkt avbön och anhållan att bli
återupptagen i kyrkans församling.
Detta synes tydligen stämma Laurelius något mildare, ty han försäkrar
nu, att det icke är, som Menius tror, att de äro blottade på mänskliga
känslor och icke hysa något medlidande med honom, men man är upprörd,
att han, som är född och uppfostrad i kyrkans sköte, så obetänksamt
förnekat den erkända sanningen. »Yi äro», säger han, »snara till försoning,
sedan du försonat dig med Gud och kyrkan. Du har dock gudlöst och fräckt
tagit dig för att gynna photinianer och andra kättare.»
Menius bedyrar, att så icke är fallet och gör avbön för de teologiska
uttalanden, han inblandat i sin fysik.
Laurelius tror honom icke mer än jämt och svarar misstänksamt:
O si ex sincero hæc promanarent animo, & hippocritam non ageres.
Den anklagade börjar nu bli mjuk: Non ago. Obsecro, reconciliate
me Magistratui & Ecclesiæ, adeo ut corpori Ecclesiæ restituar.
Sträng som lagen svarar Laurelius: »Jag skall säga dig min uppriktiga
mening och icke invagga dig i falska förhoppningar. Du har själv spritt
dina villomeningar, så att de äro bekanta lör så gott som alla stadens
medborgare, av vilka du förfört en del, i synnerhet i Tyska församlingen. Och
jag betvivlar högeligen, att ditt hjärta är uppriktigt.» Han erinrar Menius
om hans många undvikande yttranden under förhöret, att han påstått sig
vara oförberedd att samtala om sina åsikter, fastän han så bemödat sig att
sprida sin skrift inom församlingen och lönligen »in familiis, ædibus & an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
