Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Victor Svanberg, Rydbergs romanfragment »Benoni Strand» och femtitalsliberalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 Victor Svanberg
beredde rikslagstiftningen angående fattigvården. Men till
förordandet fogades varningar för vissa farliga konsekvenser.
Kommittén betonade nödvändigheten att noga skilja den nya
fattigvården från allt slags tvångsarbete.1 I Jönköping, där en
kommunal olycka framtvingat fattigvårdsreformen, blev förklarligt
nog den direkt ekonomiska synpunkten utslagsgivande vid
arbetshusets drift. Dess existensberättigande berodde på dess
räntabilitet. Man lyckades verkligen pressa ned utgifterna väsentligt.
År 1838 var det t. o/m. fråga om att dra in hela fattigbevillningen.
Dessa resultat uppnåddes genom ett noggrant utnyttjande av
under-stödstagarnas arbetskraft.2 Hjonens egen uppfattning av den
nya regimen kan man utan fara för konstruktion generalisera ur
ett sockenstämmoprotokoll från tiden strax efter arbetshusets
öppnande. Vid stämman 14 juni 1835 behandlades änkan Ljungbergs
anhållan att få lämna inrättningen och ta med sig ett litet arv,
som fattigvården omhändertagit. Hennes skäl var detta: "Min
höga ålder tillåter mig ej att anstränga mina krafter till allmänt
arbete–––." Gummans vältalighet och förmodligen hela hennes
klagomål härledde sig från den talman hon funnit i en stridslysten
men med maktspråk nedtystad studiosus.
Den beprisade arbetsprincipens innebörd, sådan den tedde sig
för liberaler av Rudenschölds och Rydbergs typ, yppas i den
senares roman i en gammal gummas jämmer över de långa
dagsverkena. Med så mycket arbete kunde hon försörja sig själv, om
hon fick flytta till sin dotter och inte mot sin vilja hölls kvar på
fattighuset.3 Då Rydberg låter henne söka interneringens orsak
däri, att direktionen velat ärva henne, så har han träffat en för
folkmedvetandet särskilt irriterande sedvana — fattighusens arvs-
1 »För att förebygga, det ofvannämnda inrättningar ej småningom urarta
till tvångs-arbetshus, dit Konungens Befallningshafvande, Magistrater och
Kronobetjente kunna förfordra personer, hvilka, på ett eller annat sätt, göra
dem bryderi, bör, såsom en oeftergiflig regel, antagas, att ingen kan, emot sin
vilja, tvingas att der arbeta, och ännu mindre någon der kunna anvisas
bostad.» {Betänkande 1839, sid. 157).
2 Jönköpings Tidning 23 maj 1835, 21 maj 1842 (kungörelser).
* Ms h.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
