Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Victor Svanberg, Rydbergs romanfragment »Benoni Strand» och femtitalsliberalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rydbergs romanfragment »Benoni Strand» och femtitalsliberalismen 127
honom till den ändan på kvällarna efter skolans slut med
toffel-sömnad. Det är som om minnet av dessa aftonstunder hade dykt
upp och skapat en av de få åskådliga liknelserna i Rydbergs
bildlösa och abstrakta brevstil, när han i januari 1885 skriver till
Snoilsky: "Nyblom af basade med spannremmen, som en pigg och
fryntlig skomakaremästare, dagens enfant terrible naturalismen,
hans egen lärjunge, för att han valkat sömmen sned och illa åtgått
de kläder mästaren efter sitt inträde i Akademien lade af åt
honom."1 Vad han sett — eller varför inte känt — i sin
förmyndares hus, motiverar väl i hans självbiografiska anteckningar
rubriken "Tjenstehjonstadgan".
Den husbonde och förmyndare, som Benoni får, sedan han
tagits ur lärdomsskolan och satts i hantverkslära, heter Askenstedt,
ålderman och fattigvårdsdirektör. Enligt den äldsta planen är han
bagare men i de senare fragmenten skomakare. Man bör för att
förstå denna villrådighet veta, att Rydbergs bror Carl på
1840-talet var bagarlärling, samt att hans egen förmyndare Ahlstedt var
skomakarålderman och en av Jönköpings nya fattigvårds
organisatörer.2 En liknande lätt förklädnad har anbragts på
fattighussysslomannen. Han har fått sitt ovanliga dansk-svenska namn
Jensson genom en liten ändring på en äldre variants Jonson, vars
fullständiga namnlikhet med en kollega i verklighetens Stapelvik
åren omkring 1840 tydligen först efter moget övervägande
befunnits olämplig. At denne Jensson diktar f. ö. Benoni ett poem
"Hulda måne", vartill Rydberg väl ämnat använda en så börjande
barndomsdikt, vilken Warburg kommit över på helt andra vägar.3
Om man kan gissa, att förmyndarens planer för Rydbergs
framtid inte meriterade honom till något kärleksfullt porträtt i
romanen, så tyder den andra upplysning om detta förmyndarskap,
som bevarats, på en än mer egendomlig överensstämmelse mellan
verklighet och dikt. De Rydbergska barnens förmyndare försum-
1 Ms i samlingen Bref från Viktor Rydberg, i KB.
2 Jönk. Tidn. 24 jan. 1835 och 4 juni 1836.
8 Warburg I, s. 40. Samma förfaringssätt att för mer eller mindre väl
initierade läsare röja eller dölja porträtterade personer har Rydberg senare
använt i skissen »Realisten Åbrandson», vars hjälte var skolkamraten Åbjörnson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
