Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, Almquists Ormus och Ariman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Almquists Ormus och Ariman 167
ligiösa känslan. Upptagandet av denna Schleiermachers boskillnad
mellan religionen och moralen blev av den största betydelse för
Almquists utveckling, den ligger under den uppdelning mellan
formalismen och essentialismen, vars konsekvenser behandlats i det
föregående, den är grunden till hans distinktion mellan moralen och
"humorismen" i uppsatsen Äfven om Humor — till yttermera visso
säges där, att den humoristiska konsten "arbetar åt samma håll"
som religionen — och den utgör likaledes utgångspunkten för
hans kontrastering av Ormus och Ariman. Men i sin
Ariman-karakteristik upptager Almquist även de positiva bestämningar, som
Schleiermacher tillägger religionen, och dennes religionsfilosofi utgör
därigenom ett viktigt element i Almquists utveckling mot realism
och demokrati. Jag har antytt denna synpunkt i en tidigare
uppsats,1 jag skall här söka klargöra den genom en sammanställning
av Almquists Ormus och Ariman och Schleiermachers "Über die
Religion. Reden an die Gebildeten unter ihren Verächtern".2
Schleiermacher förlägger, som bekant, religionens område i
känslan och söker renodla den från metafysiska föreställningar och
konkret handlingsliv. Hans religiositet har ingen beröring med den
dogmatiska och statskyrkliga kristendomen, den för ett passivt liv
i det fromma sinnet — liksom Almquist är Schleiermacher starkt
påverkad av herrnhutismen — utan direkt utlösning i yttre
verksamhet: "allés mit Religion thun, nichts aus Religion" (s. 69). En
god del av hans religionstal upptages av polemik mot metafysikens
och moralens anspråk. I det tredje talet, "Über die Bildung zur
Religion", vänder han sig mot upplysningstidens nyttighetsmoral,
konstruerar tidens psyke, efter vad det sagts, och ställer en diagnos
på strömningarna i sin egen tid, vilken träffar just de tendenser,
som Almquist tecknat i Ormus’ person. Schleiermacher utvecklar
här, huru tidens rationalistiska och praktiska läggning dödar det
religiösa anlag, varmed varje människa från födelsen är begåvad.
Religionens farligaste fiender äro * die Verständigen und praktischen
1 A. st., s. 158 f.
2 Berlin. Bei J. E. Unger. 1799. Jag citerar i det följande
originalupplagan men har även tagit hänsyn till de tvenne senare förändrade, av
Schleiermacher själv ombesörjda editionerna av 1806 och 1821.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
