Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, Almquists Ormus och Ariman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 Henry Olsson
känsla kan vara föremål för åskådningar, som äro lika fromma som
hans egna men från dem alldeles skiljaktiga.
Einem frommen Gemüthe macht die Keligion allés heilig und werth,
sogar die Unheiligkeit und die Gemeinheit selbst, allés was er fasst und nicht
fasst, was in dem System seiner eigenen Gedanken liegt und mit seiner
eigenthtimlichen Handelsweise übereinstimmt oder nicht; sie ist die einzige
und geschworne Feindin aller Pedanterie und aller Einseitigkeit (s. 66).
Likheten med Almquists karakteristik av den humoristiska
konsten i Äfven om Humor är påtaglig. Då denna skildrar platta
ämnen, så ses de av densamma "absolute — hon ser dem ur det
lugna Evigas vackra öga, inför hvilket ingenting skönjes annorlunda
än blott för hvad det är" — som hos Schleiermacher är det här
Spinozas sub specie æternitatis seu necessitatis. Det bör kanske
tilläggas, att Haym ser1 ett intimt samband mellan Friedrich
Schlegels ironi-begrepp och det heliga vemod, som Schleiermacher anser
karakterisera den kristne.
Betydelsen i Almquists utveckling av den schleiermacherska
individualitetstanken har jag redan tidigare framhållit,2 och jag har i
detta sammanhang nämnt hans framställning i den år 1838 tryckta
skriften "Hvarför reser du?". Almquist finner där
"sammanhängandet med det gudomliga" hos varje levande, "till och med hos
den elaka", det är det gudomliga i varje individ, som ger åt honom
"sitt inre höga och oförklarliga sken". Schleiermacher påyrkar i
andra talet, där han analyserar religionens väsen, att människans
inre värld skall betraktas i hela mänsklighetens spegel. På
religionens vingar bör man höja sig till den oändliga, odelade
mänskligheten samt söka denna i varje enskild. "Denkt Euch den Genius
der Menschheit als den vollendetsten und universellesten Künstler.
Er känn nichts machen was nicht ein eigenthümliches Dasein hatte.
Auch wo er nur die Farben zu versuchen und den Pinsel zu schärfen
scheint, entstehen lebende und bedeutende Züge" (s. 91). Från det
hela återvänder slutligen religionen till det egna jaget och återfinner
där grunddragen av det högsta och det lägsta, ett kompendium av
1 A. a., s. 494 f.
2 A. st., s. 158 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
