Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, Almquists Ormus och Ariman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Almquists Ormus och Ariman 187
stället till det andra för att visa sig på alla och ej blifva glömd
♦eller förbigången på något. Han är öfveralt och ingenstädes, något
•af hvarje och intet i det hela. Detta räcker ej blott i månader utan
i år." Almquists skildring av förhållandena i Ormus’ kansli
innesluter samma moment som denna sakliga redogörelse. Han
framhåller bl. a., att "sekreterarefolket" av en hemsk förtrollning dras
att bege sig in i sin kast såsom i en orden, "hvars första löfte är
fattigdom, och det andra att af all makt söka föra ett så pass
lysande lefnadssätt, att det skyler hvad som är en följd af det första
löftet".
Almquist meddelar i det ovan nämnda brevet till Gumælius av
oktober 1823, att man i samband med hans avgång ur kansliet
utspritt allehanda rykten om honom: "Än är jag en elak personnage,
än vansinnig; en tror, att jag är högst listig, som nu några år bortåt
inför allmänheten fört helt annat i skölden, än hvarmed jag en
gång, när det blir allvar, ärnar komma fram" etc. Almquist hade
en livlig förnimmelse av att liksom Ariman vara upptecknad under
rubriken "misstänkt person" i de konventionellas register. Han
hade misslyckats i sina litterära planer. Tryckningen av Amorina
hade i början av året 1823 måst inställas, bl. a. på grund af hans
farbroders ingripande. Det tryckta Manhemsprojektet hade också
vållat honom obehag, och den skarpa kritik, som ägnades detsamma
av Wallmark i Allmänna Journalen, lär ha framkallats av hans
egen fader — troligt är, att Almquist emellanåt vid teckningen av
Ormus och dennes uppfostringsmetod haft sin far i tankarna.1
Ryktet om den unge Klintbergs vansinne cirkulerade fortfarande i vissa
kretsar, C. F. Dahlgren berättar i ett brev till Thomander av så
sent datum som den 26 november 1823, att Rosenstein kort förut
talat härom.2 Och Hartmansdorff nämner ännu den 18 april 1837
i ett icke förut citerat brev till Palmblad dessa historier som
hinder för Almquists befordran: "Snillena göra sina utflygter, och dem
1 1 ett brev till J. A. Hazelius av den 4 sept. 1828 (Nord. mus.) talar
Almquist om »en viss af vighet» i förhållandet mellan föräldrar och barn,
vilken han tillskriver en »formel olikhet: emedan de fått uppfostran på olika
Tider, och derföre hafva olika former för sina Tänkesätt».
2 Tankar och löjen af Joh. Henr. Thomander (Sthlm 1876), s. 109.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
