Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anton Blanck, Leopold om fru Lenngren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
# Miscellanea 211
icke, jag tillstår dat, i lika grad med alt det öfriga: det är titeln. Att säga: Fru
Lenngrenns Försök i skalldekonsten, förekommer mig som att säga Sergells försök
i sculpturen. Hvad man i företalett, och med högsta rätt, upphöjer till
classiska mästerstycken, borde kanske ej på tittellbladett kallas blotta Försök. Sedan
ödett ville, att dessa skrifter icke skulle utkomma, medan jag ännu hade
ögon att läsa dem, är jag glad, att det åttminstone skett medan jag ännu har
öron att höra dem läsas. Jag har igenkänt det mesta. Det var förut tryckt;
äfven i mitt minne. Åtskilligt nytt har jag likväl funnitt, och af lika högt
värde med det förut bekanta. Deribland är Fröken Juliana en kostbar perla.
Cornelius med strumporna i hand; Min salig hustru med karpusen och snusdosan
må kunna förlikas med Hogarths lustiga tekningar. Till detta slag räkne
man äfven, om man ändteligen så vill, Äreporten, Besöket i prestgärden,
porträt-terne och några andra; ehuru genom det finare vett som i dem råder,
tillräkligt åtskilde från blotta skrattretningen. Men högt deröfver måste utan
tvifvel sättas Papegojan, Pojkarne m. fi. även Blunt, Mirza, Herrns och Fruns
Morgon-Conversatsion, framför alt Betti, Gumman, Födelsedagen, Idyllen öfver d.
1 November och huru kan iag minnas dem alla. Det är här förnuftett eller den
ädla känslan, som synbarligen gömmer sig under behagen af den naifvaste
målningsart. Denna art af målning var Fru Lenngrens triumf och hannes hemlighet.
Man har aldrig till en mera förunderlig grad ägt konsten att skildra
hvardagslif vett i sina minsta detaljer; att med ohärmlig grace uttrycka dess
ringaste ämnen, och att i bakgrunden af dessa små Jollerstycken, likväl altid
låta skönja en moralisk alf v ärlighet, som förvärfvar dem, på samma gång
aktning och beundran. Stundom midt i skämtleken öfverrumplas man av höga
eller rörande drag. Så utgöra, till exempel, de sista stroferne af Idyllen d: 1
November, en af de sublimaste bitar som vårt språk har att upvisa. Fru
Lenngren skref ej, eller ej vanligen, i de högsta slagen af skaldekonst; men
hennes verser äro utan motsägelse de fulkomligaste, som blifvitt hos oss
gjorda. Hon skapade sitt slag. Äfven hos andra nationer vet jag ingen att
jemföra med henne. Den som i ett visst sällskap en gång försvarade, att Fru
Lenngren vore ett större och rarare Phenomên i Litteraturen, än Fru Stael
var en Riddare med Gud och äran, och jag är färdig att göra mig till hans
Vapensven. Fru Lenngren öfverträffar Fru Stael så myckett som Naturen,
i sin ordentliga skönhet öfverträffar naturen i sina spelande sällsamheter; så
mycket som sann poesi öfverträffar excentrisk prosa; så myckett som talangens
fullkomlighet i ett visst slag öfverträffar dess ovanliga, men ojemna och icke
högsta berömlighet i allmän Författarekonst; så mycket ändteligen som den
ädla inskränkningen till sitt egett köns värde och förträflighet, öfverträffar
en förunderlig blandning af qvinna och man, som hvarken har någonderas
hela värde eller uppfyller någon deras rätta bestämmelse. — Jag har hört att
Fru Lenngrens arbeten blifvitt ganska väl emottagna af allmänheten. Detta
försonar mig till många delar med den. Rätta tiden att utgifva dem, hade
likväl varit för 10 eller 12 år tillbaka. Från den ena ändan af Rikätt till den
andra skulle man då hört helt andra bifallsrop. Publiken har sedan dels
blifvitt borttvänd från dessa ämnen, dels kanske äfven någott förvillad i sitt
omdömme af en svärmande sekt, som försökt att sätta nonsens och skamlöshet
i stället[!] förnuft och talang, och som i kraft af att hålla oblygt fort, till en
del lyckats. Men det gifves altid några förnuftiga. Det skall i synnerhet
komma att gifvas en efterverld, som skall skilja agnarne från hvetet; och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
