Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Från Atterboms ungdomsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 Kuben Ghson Berg
gränsar till den plumpaste ohöflighet. Du smålog föraktligt åt
deras joller. De mönstrade och dömde en coêfure, Du dömde hela
sällskapet värdt förakt. För att bli älskad måste man älska, —
för att bli road, måste man vara roande. — Ja, hvad rår jag, säger
Du, för hurdan jag blifvit, jag kan ej anse en galge för en
triumfboge! — Bäste Du, Du klemmar för mycket med ditt Hjerta eller
rättare Din svärmande inbildningskraft förvillar det. — Så länge
mitt klappar, så lefver en varm vänskap der för Dig!"
Dessa allvarliga maningar, som hade så påtagligt berättigande
och likväl utan tvivel icke alls gjorde den åsyftade verkan på den
unge Atterboms upphetsade och pinade sinne, återkommo senare
på hösten i Kerneils brev den 5 och 11 november. Det ser ut, som
om Kernell under någon tid icke stått i brevväxling*med sin
systerson, kanhända ha de i stället råkats personligen. Emellertid hade
Atterbom tydligen sänt åtskilliga nya alster av sin diktkonst till
Hällestad, i vilka han gav uttryck åt sin djupt dystra
sinnesstämning, och det är med utgångspunkt i dem, som hans morbror ånyo,
bevekande och undervisande, sökte leda honom ut ur den
subjektivt begränsade värld, i vilken han hårdnackat grävde in sig allt
längre.
»Min Egen Vän Jag tackar Dig af alt mit hjerta för de flera godbitar
Du skickat mig.1 Jag läser och läser om dem med ökadt nöje, såsom foster
af Ditt snille, men ock med ökad bedröfvelse, såsom målningar af Ditt hjertas
belägenhet och Ditt sätt att se och döma Dig sjelf och menniskor. Det
skulle vara stor skada i afseende på Ditt lyckliga poetiska anlag, om Du
för lång tid lagt bort lyran; men nog tror jag, att en liten hvila från dessa
Bina njutningar (som Du sjelf kallar dem) är ganska nyttig och nödig, ej
allenast för hela Ditt öfriga bieri-être, utan för sjelfva denna njutning. Mins
Du dessa ord af Rousseau — en fransman med känsla — savoir jouir c’est
savoir se priver! Alla både yttre och inre sinnens njutningar hafva en gräns,
der de aftyna eller öfvergå till smärta. En vis Man stadnar, innan han hunnit
denna gräns. Märk detta prosaiska stadnar \ — ännu anser Du detta antingen
för en omöjlighet eller en föraktlig svaghet: Men jag är viss på — och jag
önskar det med varmt hjerta, — att, innan du upnått mina år, skall Du döma
1 Ibland dem kunna naturligtvis de förut nämnda, i Linköpingsbladet
tryckta »Röst från den Oförgätligas anda» och »Romance» ha varit, men det
framgår av Kernells uttryckssätt, att de icke varit de enda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
