Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Från Atterboms ungdomsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Atterboms ungdomsår 49
aktiga samband med poesien "; hållet den 10 oktober, möter oss en
helt och hållet ny åskådning. Båda omarbetades som bekant icke
långt efteråt, men sällskapets arkiv har bevarat även den första
avfattningen av såväl dikten som talet. "Liksom vid Minnesrunoru,
skriver Santesson (a. a. s. 29), "är man i stånd att genom en
jämförelse mellan inträdestalets tvenne gestalter iakttaga de romantiska
elementens gradvisa framträngande och- växt i Atterboms
tankevärld" och har själv genom en skarpsinnig analys påvisat detta. I
helhetsuppfattning, i världsåskådning stå de varandra likväl mycket
nära men äro tillsammans långt fjärmade från fjolårets uttalanden
och poetiska alstring såsom uttryck för tro och tanke.
I sin ursprungliga gestaltning bär inträdestalet den tydligaste
prägel av att vara skrivet i en stämning av ånger och
botgöringsbehov. Mottot är hämtat från Schiller:
Ein Kind nach heissen Reuethränen1
Sich stürzt an seiner Mutterbrust.
I omarbetningen ett år senare ha dessa verser ersatts med ett
citat ur Werners "Martin Luther" (Santesson s. 36) och det
personliga känsloutbrottet, som förut lånte ord hos Schiller, har
avlägsnats, liksom själva titeln förändrats och det teoretiska elementet
utvidgats. Men nog står kvar för att visa, hurusom det i sin
helhet främst är avsett att vara ett den botfärdiges och omvändes
försoningsoffer, lagt på den bortgångne faderns grav. När talaren
säger sig vilja svärja "att aldrig mer förföras af Tidens moderna
dårarc och fortsätter: "O Skugga af min Far! Du som tröstande
kringsväfvar mig i Smärtans stunder och inspirerar mig
öfverjordiska sånger! Dig helgas detta försök af en omvänd Son (min
kursiv nu), att skåda Konstens renhet i Religionen" kan detta,
efter vad både Kernelis och faderns höstbrev visa, icke gärna tolkas
annorlunda. Santesson (s. 30) anför den i talet inlagda sonetten
till jungfru Maria och anmärker: "Dess katolska ruelse är tydligen
en attityd, en fantasiupplevelse av mer eller mindre styrka, och
1 Jfr uttrycket: »denna blick, som dränks i ångrens tårar» i den sonett,
som ingår i talet.
4—2398. Samlaren 1922.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
