Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Från Atterboms ungdomsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 Kuben G:son Berg
till Geijer 1814, som tillmätts ett så avgörande värde som
självbiografiskt dokument, heter det nu: "Så ... kom jag till skolan
och fann mina kamrater högst tråkiga och abgeschmachta, och ehuru
jag småningom i det yttre ställde mig lik deras ton för att bli tåld,
höll jag dem likväl alltid på afstånd från mitt Inre och kände mig
invertes oupphörligt ensam".
Redan de brev jag förut anfört av hans kamrater ge en helt
annan föreställning om förhållandet mellan Atterbom och hans
korrespondenter, och ju flera brev man läser, dess klarare blir tavlan
av en talrik vänkrets f. d. Linköpingsgymnasister, bland vilka
Atterbom är den allmänt älskade kamraten och den beundrade unge
skalden, vars dikter vännerna utbedja sig i avskrifter och som även
i regel tyckes ha gett sådana. Man får verkligen inte det intrycket,
att Per Daniel sänkt sig till deras ton utan tvärtom, att han varit
den tongivande. Mängden av Linköpingskamrater har han givetvis
inte haft någon innerligare beröring med, och flera av brevskrivarna
har han kanske först i Uppsala gjort närmare bekantskap med, men
jag tycker det är ett rätt försvarligt antal förtrogna, som han eger,
Liksom man endast med vissa inskränkningar kan anse, att han i
Uppsala 1814 har rätt att kalla sig en halv anakoret, är det endast
med mångfaldiga undantag man kan medge att han före
Uppsalatiden funnit kamraterna tråkiga och stängt sin själ från deras lägre,
värdsliga väsen.
"Linköpingsterminerna synas ha förflutit mera grått och
intresselöst. Med sitt stora intresse för sin tidigare utveckling hade han
i annat fall säkert talat något mera därom, men hans poesi, som
överflödar på Åsbominnen, har intet, som tyckes hänsyfta på
Linköping", skriver Vetter lund ("Från nyromantikens dagar", s. 25;
"Romantik", s. 48). Jag tvivlar. I sin poesi kunde han för visso
inte bruka några intryck från staden och skolan, hurudana de än
varit, så detta negativa bevis är betydelselöst, och att han skulle
funnit livet intresselöst hos Kernell och i hans bibliotek, kan
knappast vara möjligt. Han har nog inte häller varit en fullt så istadig
tungus, som man föreställt sig.
Det förut anförda brevet från Könsberg ("Mins Du hur vi ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
