Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Från Atterboms ungdomsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Atterboms ungdomsår 59
Hela Atterboms diktning intygar, att han var de ensamma
stundernas grubblare och drömmare, att han levde med starkaste
intensitet i fantasiens och tankens värld. Men han var också den
älskvärda sällskapsmänniskan, den gode, välvillige vännen, och ha
icke hans föreläsningskonst och förtrollande berättarförmåga1 blivit
världsbekanta likaväl som hans vän Ludwig Tiecks, har det bara
berott på det torftigare mått av ryktbarhet, varmed Uppsala kunnat
glorifiera sin representant.
Att även släktingarna höllo hjärtligt av Per Daniel, är ju icke
förvånande, och den lilla samlingen brev från dem ger rika uttryck
för deras tillgivenhet. Den som väl intog den närmaste platsen i
hans tillgivenhet, var hans morbrors änka, den varmhjärtade
Charlotte Kernell, (f. 1774, d. 1838), med vilken han stod i livlig
brevväxling. Jag har redan förut anfört några mycket hjärtliga rader
ur hennes svar på hans tröstebrev efter Per Kernelis bortgång —
då hon tackar för hans förtroende om "Carolina" — och vill därur
ytterligare anföra en mening, som visar, hur högt hon skattade
honom: "Tack för Dina goda önskningar till Per Ulric, Gud låte
honom likna Dig i alla andra afsénder utom den enda att vara
olycklig." För Charlotte Kernell biktade Atterbom den
genomgripande förändringen i sin åskådning och mottog hennes
glädje-fyllda tacksamhet över detta nya förtroende: ".. min tacksamhet
för Ditt bref, när jag vid genomläsandet deraf blickar up och tänker,
gode Gud! lätt denna goda, ädla och älskvärda Yngling blifva hvad
Du ämnade honom till! så vet jag Han blifver hvad som ut^iör en
Moders största högmod, och alla Hans vänners, och deribland jag,
största sällhet och glädje — Dock — detta högmod, denna sällhet,
denna glädje har visst icke alenast börjatt, den har likväl högre
,1 Från hans ungdom berättas härom en säkerligen sann anekdot (se t. ex.
tilningen »Hvad Nytt?», 1858, 23/0 om hur han på nerresan till Östergötland
fann sig utan pängar till skjutsen från Norrköping söderut på själva julafton
men förstod att så spännande berätta och uttänja en äventyrshistoria för den
sagolystne skjutsbonden, att denne körde tre skjutshåll, över Brink och Kumla
ända till Linköping för att få höra historien till slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
