Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Almqvist och Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Almqvist och Finland 79
skåp, en ljus fröjd under alla ’livets små bekymmer’, en frisk och
levande dagg över dessa vardagsfält, där anden annars ofta skulle
törsta och förtvina." — Denne man, säges det, denne
utomordentliga författare tyckes vara lika hemmastadd i alla vetandets sfärer
och konstens. Hans folkberättelser hava ett eget behag, en
tjusningskraft som man sällan finner. Han har förmågan att, oaktat
högsta enkelhet i ämnets anläggning och i skrivsättet, giva det
hela liv och en episk färgglans, en snart sagt magisk teinte; i
detta avseende finnes det kanske ingen annan än Anders Fryxell,
som tål jämförelse. Poesien är i hans berättelser så ren och
osminkad, lyser med ett så naturligt och oöverträffligt behag ända in i
livets mångfaldigaste skiftningar, att den "icke kan undgå att verka
även på känslan hos en allmoge". Dessutom äro dessa
berättelser nyttiga, de liva känslan av plikt, väcka eftertanke och
självbesinning samt tillit till Försynens vishet, till modig självkänsla
och egen kraft, och varda därigenom en hävstång för
nationalkänslan. I dem talar en stor inre makt, en makt av sedlighet, och
"denna närvarelse av en skön och betydelsefull andemening fattas
även av den obildade". Till slut citeras ett stycke ur
Grimsta-hamns nybygge, första aftonen i eget bo.
August Schauman berättar i sina ungdomsminnen från
1830-talet: "Almqvists snille verkade med sin tjuskraft i synnerhet på
den manliga ungdomen, och hos en stor del av denna blev han
länge föremål för en beundran, som man nästan kunde kalla
idealisk dyrkan".1 Z. Topelius, som blev student 1833, kom också de
närmast följande åren under Almqvists inflytande, vilket starkt
präglade hans första lyriska försök och från vilket han, såsom han
själv mycket senare vittnar, hade svårare att slita sig lös än från
någon annan skald.2 Han läste, säger han, såsom student med
förtjusning Almqvist.3 Denne föll, berättar han om det allmänna
1 Från sex årtionden i Finland, andra uppl. 1922, I, 50.
2 Självbiografiska anteckningar, s. 139.
8 Emellertid finnas i hans Dagböcker mycket få anteckningar om
Almqvist. 1836 »namnger» för honom en vän A. såsom författare till Törnrosens
bok: »A propos av den, har jag i dessa dagar läst Tintomara och fäller det
vitsord om den, att den är den bästa roman jag läst, och i sitt slag förtjänar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
