Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Almqvist och Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Almqvist och Finland 81
G. H. Mellrn, J. 6. Carlén, bokhandlaren Looström och Snellman
hos den sistnämnde för att genomgå ny litteratur. Största
uppmärksamheten fästes naturligtvis vid Almqvists novell, vilken
delvis lästes högt och kritiserades. Snellman, djupt i sitt hegelianska
sinne upprörd över detta angrepp mot samhället, det rättas
objektiva verklighet på jorden, och familjen, samhällets grundval,
föreslog att vederlägga den farliga läran i en fortsättning på novellen.
De sista dagarna av december började Snellman arbetet, och efter
sju veckor var det fullbordat — "således bra långsamt", säger han,
"men med mycken trevnad". Blanche, Mellin och Carlén
sammankallades åter, Mellin läste högt och antecknade i marginalen vad
som anmärktes och vilket Snellman villigt fogade sig efter.
Innan denna fortsättning utkom, hade Snellman emellertid
råkat i tidningspolemik med Almqvist, icke precis om hans bok, men
i alla fall om dess idé. I en artikel "Människorätt och naturens
lag" (Freja n:o 4) tog han avstånd från de yrkanden på en
mänsklig rätt utöver samhällets, vilka i de liberala bladen framkastades
i sammanhang med redogörelsen för motsvarande stämningar i
utlandet. Grundtanken i hans resonemang är densamma som
sedermera i "fortsättningen", och han riktar redan nu några satiriska
anfall mot Almqvist.
»Våra mest aktade författare vilja göra oss klart», säger han, »att
’det går an’, och pennor, allt för litet maskerade för att vara
oigenkänne-liga, prisa en ’naturens ordning’ framom samhällsordningen. Den sofism,
som utgör dessa filantropers och naturvänners schiboleth, lyder i korthet:
all mänsklig ordning är tvång — människan är fri och bör krossa bojan;
men detta hennes bemödande kallas brott; ergo är den mänskliga ordningen
brottets upphov... Vilka naturliga rättigheterna äro, säger han vidare,
därom tvista t. o. m. vildarne. För oss svenskar är det det naturligaste i
världen att taga sig en och annan sup; Muhamedanen finner det onaturligt
att ens dricka en tår vin; de förra, man vågar väl antaga det, anse
månggiftet onaturligt, den senare är fast övertygad att det går an. Så där olika
kan människors tycke vara... Den högst naturliga Sara Widebeck,
’Sveriges förnämsta filosof, har också klarligen insett detta sakernas förhållande
och yrkar därför, att äktenskapet sålunda bör inrättas, att vardera parten
får göra vad den behagar. Visserligen är också detta ett slags kontrakt,
vilket Saint Simon ansett medföra ett annat kontrakt om allmän gemen-
6—2398. Samlaren 1922.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
