Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Almqvist och Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 Werner Söderhjelm
Uppslaget är hållet i den ironiska ton, man kände från
"fortsättningen". Där förlöjligas främst kompositionen och vidare icke
blott de försäkringar om att romanen är "präktig", "ypperlig",
"mästerlig", som referenten från alla håll säger sig förnummit,
men också ett uttalande av författaren själv: "intet står osant
framför en snillrih och grundlig betraktares ögon". Snellman
försäkrar sig ha varit grundlig, om han också icke kan tillägna sig
det föregående epitetet, men likväl vågar han påstå, att i romanen
finnes något osant, och denna osanning ser han i det, att den inre
sanningen här, "som i flera av författarens dikter", saknas. "Där
finnas poetiska situationer, skildringar, luftiga och lätta, gestalter
bildade av en van konstnärs hand, men i dessa lever intet sant
mänskligt. Författaren idealiserar och rör sig blott i denna ideala
värld, men den är utan substans, tom och ihålig. I synnerhet av
detta arbete väntade referenten för sin del något annat, emedan i
dess början så mäktiga, substantiella intressen, patriotism,
frihetskärlek o. s. v. uppträda, men de försvinna småningom alla, och
blott de luftiga, men gycklande och kalla människobilderna återstå.
Referenten vågar därför tro, att mången jämte honom med mera
sant intresse skall läsa arbetets första del än den sista." Han
ådagalägger, att karaktärerna, särkilt Gabrièle, icke hava
konsekvens och djup. "Varken en blick, eller en kyss, eller ett
famntag, eller ett giftermål, ehuru allt detta står henne fritt; och med
giftas kunde hon gärna uppskjuta till världenes ända, om
författaren ännu stoppade några stycken barnsliga fantasier i hennes lilla
huvud. Och dock skall hon vara naiv, ett halft naturens barn.
Referenten kan här ej annat än förvånas över den stora orättvisa,
man från ett visst håll begått mot författaren. Ingen målar mindre
sinnliga kvinnor än han. Självaste Sara Widebeck skulle under
den ljuvaste herdestund i all ro kunna klistra ihop en glasask, och
en Åzuras eller Gabrièle Mimanso rita små nätta blommor på
älskarens panna. Men så älskar ingen kvinna, sådana de på denna
jord finnas." Händelserna bero på yttre tillfälligheter, styras av
ödet och ej av karaktärerna. Man tycker sig hos personerna finna
" en viss plasticitet, en spänstighet och avrundning, som är retande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
