Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Almqvist och Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Almqvist och Finland 89
görande kritik. Författaren, vilken man1 — med sannolikhet —
förmodat hava varit en ung tidningsman och novellist, J. Á. von
Essen, som även vistats i Sverige och där skrivit i tidningarna
(sedan bekant som politiker och ämbetsman), börjar med en diatrib
mot esteticismen:
Bland alla andra underligheter på denna jord finnes ett slag av
människor, vilka man kunde kalla estetiska... för dessa känslofulla människor
är i hela världen snillet och poesin det högsta och bästa; det utgör deras
förtjusning och lycksalighet på jorden att sluka, njuta och frossa av de
lysande anrättningar, vilka snillet för dem uppdukar. .. Om dessa skapelser
vila på den eländigaste och smutsigaste grund, om en djup raffinerad
sinnlighet genomgår dem och en avskyvärd immoralitet i dem utgör just det
pikanta och retande, så bry sig de förtjusta och poetiska människorna icke
därom . . . Om lasten endast med snille och talang framställes för dem,
så äro de färdiga att i poetisk förtjusning falla ner och tillbedja den...
Yar tid och vår omgivning har haft den lyckliga lott att en författare
uppträtt, som i rikt mått bör kunna giva dessa estetiska människor näring
och ny fart. O. s. v.
Det är den nyss utkomna imperialoktavupplagan, som
föranlett dessa reflexioner, och det säges, att i Marjam (hos Paulus)
icke finnes en skymt av mänskligt förstånd. Varpå Svenska Biets
anmälan av Bet går an citeras.
Det första ekot av stämningarna, som striden om Del går an
väckte i Finland, förnams i ett brev av Fredrik Cygnæus till
Snellman den 19 o. 20 april. Han skriver i den högst
besynnerliga men visserligen ganska uttrycksfulla stil, vars onatur blivit
för honom natur, såsom hans biograf E. Nervänder säger, bl. a.
följande:
»Förunderligt synes mig i synnerhet i visst hänseende ditt uppträdande
med den med skäl prisade ’fortsättningen’ av det som du ej börjat. Yad
jag har emot den angår blott det allra yttersta av det yttre: titeln,
omslaget. I ditt hjärtas ärlighet föll det dig ej ens in, att en sådan lumpen
likhet kunde misstydas. Men utgången har nog visat, att kroppar finnas,
vilka nog kunna det, i sin klokhet. Men en småsak är och förblir det i
alla fall. Värre, kanske ock bättre, är att man tagit även det inre, det
1 Öller, a. a. s. 67.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
