Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Almqvist och Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 Werner Söderhjelm
och härlig jorden kan bliva och huru sälla människorna finna sig, så länge
de leva ett arbetsamt liv.»
Zachris Topelius for mycket illa med denna broschyr i en
artikel om "Herr Z. Cajanders skriftställeri" (Helsingfors Tidningar
1847, n:o 76).
»Det vore en tacklös möda att följa brevskriverskan under alla de
beundransvärda’ estetiska, moraliska, filosofiska ja religiösa luftfärder,
saltomortaler och krumsprång, varav dessa några sidor överflöda. Stilistisk
förmåga och logik hörde aldrig till hr Cajanders starka sidor... men det
svammel av klingande nonsens och med all möjlig naivitet uppdukade
dumheter, dess sidor innehålla, Övergår allt man haft skäl att vänta.
Naturligtvis är det författarens mening att prisa och försvara Det går an, ehuru
det råkat ske så befängt bakvänt. Gud bevare oss för våra vänner! må
väl hr Almqvist med största skäl utropa härvid. En kuriösare parodi på
hans satser ha ej skådat dagen. .. All denna narraktighet skulle ej
förtjäna offentlighet, därest den ej gjorde anspråk på att representera finska
åsikter. Herrar Svenskar måtte få sällsamma tankar om den finska litterära
samtiden, när de se hr Cajander uppträda som dess representant. Han
borde lägga på hjärtat att om man nödvändigt vill föra sin kolossala
dumhet till torgs, man må viska ut den mellan fyra väggar och ej i den
obefogade egenskapen av sina landsmäns sakförare basunera ut den inför
allmänheten. »
Vad tänkte Runeberg om Bet går an och hela striden? Man
har dessvärre icke några samtida vittnesbörd härom. Det tidigaste
är från 1842, då Fredrika Runeberg, skaldens maka, den 30 juli
skriver till sin väninna Augusta Lundahl, skapande den poetiska
och ofta citerade bilden med paradisfågeln:
»Det är ledsamt att åse huru Almqvist tycks pinas av att vara ett
föremål för oväsendet, han är ingalunda skapt till tidningsredaktör, nu ger
han hugg på sig just genom sin ömtålighet. .. Jag skulle bra gärna prata
med dig om Almqvist, jag har bra mycket, som jag är ond på honom för,
icke kan jag försona mig med Marjam och många andra saker, sammaledes
med hans ’Går an’, i avseende å vilket sista jag förfar alldeles på
tillbörligt manér, i ty att jag alls ej läst den. Jag törs knappt säga mina
inkast åt Runeberg, ty han blir ond, för honom står Almqvist i all gloria,
men som sagt, jag är ofta missnöjd med Almqvist, så mycket jag än i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
