Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Almqvist och Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 Werner Söderhjelm
ämnen, vilka hava ingenting gemensamt med skönhetssinnet, oftast blivit
hälsad med iskall beundran. Vern har ej någonsin i Sverige talat om
Tegnérs snitte, när man talat med kärlek om Tegnér? Men sällan har man
där känt sig dragen till, eller kanske snarare stött ifrån Almqvist av
någonting annat än av denna partitiva egenskap, vilken man ej kunnat
bestrida, att den innebodde hos honom i tämmeligen eminent mått. Dock
vanligtvis har man i hans snille ingalunda funnit ett »amabile fractum».
Snarare har man blickat upp till Almqvist såsom till ett slags meteor, om
vilken man redan trott sig säga allt för mycket gott, då man ej betecknat
den såsom olycksbådande. Med ett ord, den mildaste bild, varunder man
kan framställa Almqvists skapande andes ställning till sitt eget folk, är att
tänka sig denna liknande en lösbruten blomma, ställd i fängelset av det
sköra, vattenfyllda glaset. Blomman kan väl vegetera ett nödliv därinom;
ja, till och med av egen inneboende kraft ännu någon tid utveckla sig till
stegrad fägring; men att den der skulle förmå slå rot, sådant hoppas man
förgäves- — Vill man hava bevis därför? Yi åberopa ej såsom sådant det
raseri... varmed Almqvist jagas och hetsas av det från alla landsändar
uppbådade skallet. Vi finna ett oändeligen mera ovedersägeligt däri, att
nu... ingen enda kraftig röst ur intet enda människobröst höjer sig till
hans försvar inom hans fäderneslands landamären — åtminstone icke så,
som man försvarar det, för vilket man ville gå längre än i döden, för
vilket man har mod och lust att utsätta sig för all den smädelse, som ett
försvar av den biltoge kan åsamka över ens huvud... Hos ett så
obestridligen hjältedjärvt folk som det svenska får ett motiv, framtvingat av
feghet, näppeligen antagas såsom bestämmande, och lika litet äger man rätt
att hos det förutsätta uppsåtlig avsikt att fälla något, som anses böra
upprätthållas. När således >litteraturens varg i veum», »självspillingen» etc.
etc. etc. hjälplöst överlämnas åt sitt fall i opinionens värld .. . bevisar detta
förhållande mer än tillräckligt, att ingen anser sådan mödan värt, och att
den läran, att det vore överflödigt att anställa en »själaringning» efter den
förtappades ande, är en, om än ryslig, dock obestridlig sanning. — Sant
är väl, att vi finnar ägt endast en någorlunda ensidig översikt av
förstöringsstridens omkastningar, emedan blott de anfallande spaltkolonnerna
skyldra för våra ögon... Lika sant är, tyvärr, även, att Almqvists öde
ryckt honom bort till att missbruka sitt snilles ofantliga krafter därigenom,
att han mer än en gång tyckts vilja adla idéer, vilka göra uppror emot
mänsklighetens heligaste, ädlaste. Han har sålunda bestyrkt Tegnérs
nedanstående, förtvivlade lära, att
Skalden tänkaren —
allt det härliga på jorden
verkar blint, som anden vill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
