Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Almqvist och Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 Werner Söderhjelm
fande måla vissa naturscener och scener ur det lägre folklivet. Men
skuggsidorna äro sökt originalitet, bisarra bilder och uttryck, ojämnhet i stilen,
en vanligen misslyckad planläggning och lika litet lyckade
karaktärsmålningar, ett övermod och en känsla av egen storhet (»ty så roar mig» ete).
Några stycken äro av en fulländad skönhet, men få. Drag av snille och
sann inspiration förekommer överallt, men oftast som blixtar i en kaotisk
natt; det hela saknar hållning, sans och måtta — man beundrar och harmas
kort därpå, när från en sublimt uttryckt tanke övergången till smaklöst
joller eller krystad sinnrikhet är störande och olidlig... Och vari ser
författaren den andliga gemenskapen mellan Finland och Almqvist? Kanske
däri, att Gustav III talar som en narr och en depraverad usling, att i
Marjam en helig skrift skändas, att i Det går an upplösningen av de
starkaste sedliga band, i Gabrièle Mimanso kungamord framställas i
romantisk glans? — Att tala om »det stora sorgespelet» när det är fråga
om en liten vardagsscen, då en publicist av den andra »överhöljdes av
ämnen, som hava ingen gemenskap med skönhetssinnet», en visserligen
ledsam sak för honom men ingalunda av det höga tragiska intresse, som
författaren förmenar, detta är löjligt. Och Hur vet han vad Finlands
folk tycker? Yi pretendera att vårt vittnesbörd gäller lika mycket
Almqvists rika snille, mångsidiga bildning. Det bifall, varmed hans äldre
arbeten, även i Sverige, mottogos, lovade honom en helt annan ryktbarhet
än den han sedermera vunnit. Men lättheten att författa är både lycklig
och olycklig — allt stort fordrar tid och möda. — Han hade kunnat bli
en god och stor författare. Han blev det icke, endast ett fragment därav —
han7 ägde många snillets gåvor, men icke den lugna besinning, som
överväger och den hugstorhet, som icke förbiser egna brister. Han gick ej
framåt på banan till odödlighet: han gick tillbaka. Han föll — och sjönk
från fall till fall, ända in i — Aftonbladet! Detta är det enda rent
tragiska i hans öde.
Det kan betvivlas att Berndtsons ensidiga omdöme om
Almqvists diktning hade någon resonans inom Finlands allmänhet —
det liknar ju snarast de högkonservativa bladens i Sverige och var
väl inspirerat av dem. Emellertid verkade artikeln i någon mån
dämpande på Cygnæus. Hans svar, däri han visserligen icke
prutade på sina åsikter, vart mindre deklamatoriskt, förnuftigare och
sakligare. Det stod under rubriken "Tidningarne äro onda" i
Helsingfors Tidningar 9 — 19 november (n:r 88, 90—91).x
Samlade arbeten IV, 184 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
