Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Almqvist och Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Almqvist och Finland 145
Och Han •— förlåtelsen förutan like,
Den biltoge visst upptar i sitt rike.1
Topelius säger i sin Svea-uppsats, efter att hava citerat fru
Runebergs brev: "Ovanstående avspeglar troget känslorna i
Finland, där intet personligt intryck för eller emot grumlade sorgen
att se ’det skönaste neddraget i dyn’. Domen är ju reviderad och
blir det än mer. Men fru Runeberg har rätt däruti, att detta
glänsande snilles verk aldrig kunde läsas efter 1851 såsom de lästes
förut. .. Redan sina samtida föreföll han som regnad ned ifrån
tjugonde seklet. Skall detta förstå honom bättre?"
Naturligtvis lästes han icke på samma sätt som femton år
tidigare, men det förefaller knappast som om intresset skulle hava
blivit ringare. Det finnes tvärtom många, även traditionella,
vittnesbörd om att detta intresse — vilket ju nu i fråga om hans
person fått ett tillskott av någonting mystiskt och hemskt — icke
heller utom den Runebergska kretsen upphörde med Almqvists
försvinnande från skådeplatsen och att hans verk ännu i ett par
årtionden framåt utgjorde en given och kär läsning. Och i tänkande
sinnen levde länge kvar ett grubbel över förklaringen till hans
brott, om vilket man ännu icke hyste något tvivel.
Sålunda uppträder Snellman i januarinumret av
Litteraturbladet, vars redaktion han sedan ett år tillbaka ånyo övertagit (det
hade under Elmgrens tid 1851—1854 icke innehållit någonting om
Almqvist) med en översikt av "utländsk litteratur", vari han talar
om de "populära" svenska skalderna, och säger följande:
»Yi glömma icke den olyckliga Almqvists namn; men han har i sin
poesi icke alls, i sina romaner blott till någon del varit populär. Redan
Törnrosens bok i sin första form hade beundrare, men icke popularitet,
lästes mycket, men blev aldrig en bok för familjebibiiotekerna. Tidens
ström begraver hastigt människor och händelser. Men vem kan väl nämna
Almqvists namn, utan att med en känsla av djup nedslagenhet dröja vid
hans sista kända öden. Brottet omgives alltid av en hemsk atmosfär: där
är den otyglade passionen, det dolda uppsåtet, mörkret och hemligheten
inom och utom brottslingen, fängelseluften, bojorna, straffet. Men hemsk-
1 Dikten är avtryckt hos Bergholm, a. a. g. 45 f.
10—2398. Samlaren 1922.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
