Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad: Romantikern Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 Sven Cederblad
ännu att vinna publiken med förhandsförsäkringar om »lättfattlighet
och frihet för allt metafysiskt ordkram» etc. (IV: 347), men i
företalet till Bacchanter na, som väl är skrivet i minnet av skriftlig och
muntlig litteraturkritik, har han glatt sig åt att öppet få visa sitt
förakt för profanum vulgus: »Den litterata pöbeln kan ej njuta
de poetiska skönheter, som stycket möjligtvis torde innehålla»
(IV: 350).
Stagnelii alltför flitiga alkoholbruk kan ju också med sin
växling av rus och bakrus ha öppnat hans ögon för en mera krass
form av den romantiska växlingen mellan dröm och verklighet.
Thorsten Fiskare är ju en uppgörelse med rusets romantik. Böök
har i sin monografi (ss. 524 ff.) visat, huru den berusade fiskarens
nedstörtande i havet tyckes vara en poetisk omplantering av ett
kallbad, som poeten, rörd av starka drycker, höll på att få i Strömmen.
I den romantiska ironien ingår alltså antagligen en stor dosis självironi.
I Stagnelii senare realism ingår dock även ett mindre rotlöst
och mera sunt element än den romantiska ironien. Man möter en
utpräglad hembygdsrealism i natur- och människoskildring. Det för
tanken till ännu ett av de drag i romantikens sammansatta
struktur, som senare förstärkta skulle föra ut ur romantiken till
realismen: intresset för det folkligt traditionella. Den tidigaste
romantiken var ju ej främmande härför. Tieck går i Herders fotspår
med sin kärlek till folksaga och folkvisa. Under
Heidelbergsromantikens tid blev detta intresse som bekant ännu livligare och ledde
så småningom till den strikt verklighetsbundna folklivsberättelsen.
Hela denna riktning i romantiken kulminerar så i Scotts historiska
realism. I Sverige har säkerligen göternas och fosforisternas
folkloristiska intresse, uppenbarat i samlingar av sägner och folkvisor,
förberett sinnena på det storartat hjärtliga mottagande, som på
tjugutalet kom Scott till del. Scotts inflytande visar sig i ett
bemödande om större historicitet och i en fastare förankring av
skildrade händelser i den historiska och topografiska miljön. Tegnérs
Gerda, som ju är senare än Stagnelii Blenda, varom den i vissa
allmänna drag påminner, skiljer sig genom sin utpräglade historism,
sina drag av lokal- och tidsfärg, sin anknytning till en bestämd
provinsiell miljö från Axel (och dçn betydligt moderniserade Frithiofs
saga): det betecknar enligt min mening bl. a., att Scotts poetiska
berättelser avlöst Byrons som mönster. Stagnelius har ej i sin tidigare
produktion visat något som helst sinne för den sida hos nyroman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
