Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Nilsson: Naturbegreppet hos Boileau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Naturbegreppet hos Boileau 79
prononcé, Tobjectivité, 1’inipersonnalité, la realité s’iinposaient à Foeuvre
d’art.x
Vid framställningen av Boileaus estetik plär man välja några
sentenser sammanförda från olika ställen i L’art poétique och ge
dem en allmängiltig innebörd utan att ta i betraktande det
sammanhang, vari de förekomma, och de inskränkningar, som Boileau
själv gör. Boileau behandlar varje litterär genre för sig och
föreskriver för varje genre särskilda regler, vilka icke utan vidare få
tillämpas på poesien i dess helhet. Så låter man vanligen Boileau
bygga sin estetik på den bekanta versen:
Que la nature donc soit votre étude unique!
Därmed skulle han ha lagt natur-imitationen och naturstudiet till
grund för sin estetik. Versen förekommer i tredje sången i det
parti, där Boileau behandlar den komiska diktarten. Boileau
vänder sig direkt till komediförfattarna, och rådet gäller dem. Det är
ingen tillfällighet, ty den komiska diktarten är i sig själv en långt
mera realistisk diktart än t. ex. tragedien. Aristoteles hade ju
föreskrivit i sin poetik, att tragedien skulle framställa bättre människor
än de som finnas; komedien åter fick framställa vanliga människor.
Den som även mer än någon annan banar väg för realismen i den
franska klassicismen är Molière med sin komedi, som ju bildar en
förutsättning för realismen i Racines tragedier. För idyllen t. ex.
framställer Boileau inga krav på natur. Han klandrar de skalder,
vilka låta herdarna tala såsom man talar på landsbygden. Även i
fråga om eposet har Boileau måttliga fordringar på realism. Han
vill behålla den antika mytologien i det modärna eposet, något som
strider mot all realism. I båda fallen har Boileaus beundran för
antiken varit till hinder för hans realism. Men i fråga om
komedien har han med mera konsekvens genomfört sitt realistiska krav.
Det är vid behandlingen av denna diktart som Boileau kommer med
fordran på naturstudium och uppställer Molière, fast med vissa
inskränkningar, som mönster vid sidan av Terentius.
Efter en kort redogörelse för den äldre grekiska komediens
utveckling prisar han Menander, därför att han icke i likhet med sina
föregångare använde komedien till ett angreppsvapen mot enskilda
personer, utan omdanade den till en realistisk målning, en objektiv
spegelbild av tidens seder:
1 Lanson, Boileau s. 158.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
