Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson: Exotism och orient i »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 Carl Santesson
drufvorna frivilligt blödde. Och så kom en skara små luftandar
nedsväfvande på glänsande vingar: af hvilka en del bet j enade de förre,
en del för dem uppförde en ljuflig, sinnes-retande musik. Sedan
männerne ätit och Ömnigt njutit af det himmelska vinet, som aldrig
berusar: gingo de till jungfrurna, som satte sina kransar på deras
hufvuden, hvarefter hvarje par, arm i arm, förlorade sig i de dunkla
lunderna.»1 Avståndet från detta halvt swedenborgska paradis till
Atterboms lycksalighetsö är icke omätbart; de ligga båda
någonstans på samma breddgrad. På samma vis kunna novellens
landskapsscenerier stundom finna nära motsvarigheter inom Felicias rike.
I den drömvision som nyss citerades tecknas t. ex. en sagonatur
av följande slag: »Kullar, besådda af de täckaste blomster, det
skönaste gräs, höjde sig den ena öfver den andra. Några voro
betäckte af de vackraste, skuggrikaste lunder: andre bildades af
konstigt danade klippor, med svala grottor och genomskinliga
diamantberg, i hvilkas ådror man såg gullet glödande flyta. Utför branta,
af höga cedrar beväxta hällar nedstörtade skummande bergfloder,
under det att den klara källan i dalen sakta framflöt. Öfver sjöar,
i hvilka gullfiskar kringsummo, och strömmar af vin, nedhängde de
kostligaste frukter från högstammiga trän, i hvilkas kronor
himmelens näktergalar söngo sina morgonvisor.»2 Visserligen likna alla
dylika sällhetstillstånd och ideallandskap mer och mindre varandra,
som den ena guldåldersmyten minner om den andra, och
frändskapen är naturligtvis särskilt stark inom samtidig, likartat
orienterad diktning; man kan i varje fall fastställa, att Palmblads
exotiska novellistik i vår litteratur direkt förebådar vissa drag i
Lycksalighetens ö.
Geografen och kulturhistorikern Palmblad måste också, som
redan sagts, ha betytt en del för Atterboms orientintressen under
de första åren av 1820-talet, då sagospelet tog gestalt. Vid sidan
av Samuel Ödmann var han på sin tid Sveriges störste kännare av
resebeskrivningar och en levande encyklopedi om allt som hörde
österlandet till, hemmastadd i Palestina, i Indien, i Tibet, i Persien.
Hans vetenskapliga fantasi var sällsport känslig för kartans poesi
och ilade över. jordglobens vidder likt de fyra vindarna i vännens
sagodrama. Det är nog mer än en tillfällighet och mer än tids-
1 Holmén i sjön Dall I, s. 90 (Poetisk kalender för år 1819). Jfr Maecüs,
Vilhelm Fredrik Palmblads romantiska berättelser 1812—1819, s. 161 och Koranen
översatt från arabiskan av K. V. Zettersteen, s. 342.
2 A. a. I, s. 87, 88. Jfr L. ö I, s. 134.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
