Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson: Exotism och orient i »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Exotism och orient i »Lycksalighetens o» H)9
än i högre grad lämpad för Astolfs nord. I Firdausis skapelse
röra sig väldiga massor framåt över omätliga vidder, det var en
dikt om krigståg och vilt kaotiska drabbningar, om svärdsslag och
härrop, fylld av det heroiska eposets överdrifter, av händelser i
gigantiskt overkliga proportioner. Förvisso funnos också i Schahname
en mångfald episoder och måleriska drag, ägnade att fängsla även
en inbillning av vekare skaplynne. Där voro de storslaget
fantasi-burna sagomotiven, där funnos österlandets vällukter, moskus och
ambra, och glänsande bilder av vapen, smycken och ädelstenar.
Men även prakten bär ofta ett tycke av det kollektivt väldiga och
krigiska, det är rustningar, skänker och segerbyten, målade i
eposstilens bestämda stereotypa vändningar, överdrivna och stiliserade.
Atterboms beundran för Schahname var dömd att förbliva platonisk:
till hans egentliga inbillnings värld kunde dikten icke i djupare mån
vädja. Därtill kom nog också, att de dåtida översättningarna långt
ifrån gjorde Firdausis mästerligt sköna och levande versbehandling
rättvisa. Hammers återgivande av Isfendiars sju äventyr utföll
misslyckat, och Görres’ prosatolkning saknade rytmisk rörelse samt var
hållen i en korthuggen, ej fullt naturlig krönikestil.
Sin orientaliska färgglans fick emellertid sagospelet i huvudsak
från annan persisk dikt. I ett förut citerat brev från resan hade
Atterbom uppmanat Palmblad att, jämte andra verk, förskaffa sig
»Hammers Schirin». »Schirin», tillägger han, »är ett haf af
Persisk fantasi och natur.» Det ligger i omdömets tonfall något av en
upptäckares glädje över nytt och rikt land, och man blir icke
förvånad, då man finner, att Atterbom ur samma hav fiskat icke så
få österländska pärlor till smycke åt Lycksalighetens ö. Schirin,
med underrubriken Ein persisches romantisches Gedicht nach
morgen-ländischen Quellen, framträdde utan Hammers namn på titelbladet,
men Atterbom har icke svävat i okunnighet om vem som var
författaren, och läsaren vann i varje fall genom företal och noter en
inblick i poemets historiska miljö och diktarens, eller rättare sagt
bearbetarens, konstnärliga avsikter. I sin inledning betonar
Hammer först, att av de orientaliska folken egentligen blott perserna
äga romantiska berättande dikter, erotiska versromaner. Sådana
finnas i mängd och av ett betydande antal diktare; det egendomliga
för genren är däremot att ämnena äro helt få och vanligen röra
sig om något ryktbart kärlekspar, vilkas namn och öden äro kända
av varje österlänning och med klang av symboler och ordspråk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
