Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson: Exotism och orient i »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Exotism och orient i »Lycksalighetens ö» 127
Den gren af berget Kaf, som skiljer åt
Vårt land från deras, öfverstiga de,
Likt lavaströmmar störta de sig ner
I våra gröna lundar; hvarje gräsplan
Kring stammen af ett lummigt träd, bestämd
För afton-sällskap och för månskens-dans,
Af sved ja de, och fylla hvarje källa
Med grus, och blanda hvarje bäck med gift.
En kung med lej öns vans och drakehufvud,
Som rök och etter sprutar ur sitt gap,
Zeloulou kallad, är anföraren; ete.1
Vissa pittoreska drag i tavlan, särskilt mot replikens sint, sakna
motsvarighet hos Hammer och ha kanske av Atterbom fogats
samman från några mig okända litterära fyndorter, om icke diktaren,
fängslad av det säregna motivet, sökt sig djupare in i detta och
med ett par vackert måleriska tillägg spunnit vidare på det givna.
Det förefaller icke till fullo styrkt av österländsk dikt eller sägen,
att Ginnistans feer plägade tråda månskensdansar i gräset under
lummiga träd, och man frågar sig ovillkorligt, om ej poetfantasien,
kanske under suggestion av sammanställningen peris—fairies, här för
ett ögonblick lämnat Persien och styrt färden mot Norden och
Shakespearediktens skogsnejder.2 Även själva namnen i dessafescener
vittna om en ingivelse, som sökt stöd på skilda håll i litteraturen.
Fedrottningen Urganda ägde, som redan nämnts, sin hemort i
Ärna-disromanen och uppenbarar sig även i 1700-talets fesaga, Peribanour
hennes ambassadrice vid Felidas hov, bar ett namn från en av Tusen
och en natts sagor (»Histoire du prince Ahmed et de la fée
Pari-banou»), men vilket Atterbom nog närmast funnit i Oehlenschlägers
orientaliska novell Aly og Gulhyndy, varest Peribanou uppträder som
en god och beskyddande fe. Från Oehlenschläger hämtade Atterbom
antagligen också namnet Zeloulou. Det förekommer hos honom
dels i sångspelet FaruJc, dels i Aly og Gulhyndy. I Faruk omtalar
Zeloulou blott i förbigående såsom »den sorte Aanders Fyrste», i
1 L. ö I, s. 203, 204.
2 Släktskapen mellan de persiska peris och de nordiska älvorna betonas otta
under denna tid. I Hammers Rösena I (1813), en samling österländska sagor och
traditioner, framhäves (Del I, s. 15), huru peris »schweben wie unsere ihnen
nah-verwandten Elfen in luftigern Keigen über Blumen dahm», varpå Hammer citerar
en strof ur Matthissons Die Elfenkönigin. En engelsk orientalist från 1700-talets
slut, Ousely, framhåller däremot, att peris ha blott föga gemensamt med
Shakespeares diminutiva älvor. Se även Th. Keightley’s arbete The Fairy Myihology,
där Ousely’s mening refereras (London 1850, s. 22, 23).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
