Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson: Exotism och orient i »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Exotism och orient i »Lycksalighetens ö» 151
oasen med sin källa i palmernas skugga. Huru allmänt detta är
sett, är det dock mycket sannolikt, att Atterbom samlat några av
de pittoreska detaljerna ur en reseberättelse eller ett geografiskt
arbete. Litterära mönster saknades icke heller. Oehlenschläger, hans
närmaste förebild, hade i en av lampandarnes färdbeskrivningar
förlagt händelsen till en afrikansk öken, lyst av en gul måne, och
i novellen Aly og Gulhyndy, vilken nyss uppvisats ha influerat
sagospelet, förekomma tavlor av ökennatur med gul sand, gröna oaser,
källor under palmträn och heta virvelvindar, i korthet sagt, ett
flertal av landskapsmotiven hos Atterbom. Ökensceneriet kan vidare
ge anledning till en jämförelse mellan Sunnans sång och elegien
Die Palme i Hammers Morgenländisdies Kleeblatt. Som jag
inledningsvis framhöll, hade Atterbom till påminnelse för inköp i sin
resedagbok antecknat titeln även på detta verk av Hammer och
läste det kanske då eller senare. Den lilla, elegant utstyrda boken
röjer den lärde orientalistens litterära ambition och innehåller, jämte
fria imitationer av österländsk diktning, en rad sentimentala och
reflekterande resepoesier på elegiskt versmått, som tydligen gå
tillbaka på hågkomster från Hammers tidigare färder i Turkiet och
Egypten. Till denna grupp hör Die Palme. Här utmålas den
libyska öknens förtärande hetta och hägringen av ett hav vid
horisontens rand, dit den utmattade hästen, samlande sina sista krafter,
ställer sitt lopp blott för att gäckas av en undanvikande skenbild.1
Här omtalas vidare öknens tyrann, den giftigt brännande samun,
och prisas vilan i dadelpalmernas skugga, varpå Hammer utförligt
dröjer vid palmträdet och dess frukter. Ökenromantiken i Die
Palme kommer flerstädes Atterboms mycket nära, utan att man
dock på någon punkt erhåller det avgörande belägget på ett
samband; det må vara nog att konstatera likheten med ett betonande
av huru direkt Hammers elegi bär reseiakttagelsens drag och hur
Atterboms dikt, särskilt i sin början, rör sig inom samma krets av
geografisk exotism.
I vår litteratur innebär Sunnans sång redan genom sitt
ämnesval en nyhet och en poetisk erövring, som knappast uppskattats
till sitt fulla värde. Själva den konstnärliga behandlingen av stoffet
äger också ej ringa mått. Onekligen står Atterbom för
berättartekniken i en viss skuld till Oehlenschläger. Han angiver först,
1 I en av noterna till sin Hafis-översättning (II, s. 457) har Hammer skildrat
samma lnftfenomen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
