Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olle Holmberg: Fiktionskaraktären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FIKTIONSKARAKTÄREN
ETT BIDRAG TILL POE TIKENS BEGREPPSLÄRA
AV
OLLE HOLMBERG
I.
Goethe har följande epigram, som han kallar för Gesellschaft:
Aus einer grossen Gesellschaft heraus
Ging einst ein stiller Gelehrter zu Haus.
Man frågte: »Wie seid ihr zufrieden gewesen?»
»Wären’s Bucher», sagt’ er, »ich würd’ sie nicht lesen».
Hade den vördnadsvärde lärde vänt på sin sats och om böckerna
utslungat ett bistert: »Hade det varit människor, så skulle jag inte
lia velat känna dem», så hade det varit mindre svårt att bestämma
hans vetenskapliga disciplin. Han hade varit professor i poetik,
närmare bestämt från 1800-talet.
Sidoställandet av människa och diktverk är 1800-talets stora
insats i poetiken. Man läser under detta århundrade böcker, liksom
man tar emot brev från förtrogna, man talar om dem som om
personer man känner. Man söker efter diktens själ, bokens
personlighet. Verket får en karaktär och språket ett tonfall. Böckerna
äro inte längre uppenbararna av gudomliga ting eller tolkar av
allmängiltiga sanningar; de äro manifestationer av mänsklighet.
Varje bok får en individualitet, och de, som händelsevis inte ha
den, stämplas av litteraturhistorikerna såsom »påverkade» och mindre
värda.
Det händer i moderna sagor, att böckerna på en hylla få liv
i nattens mörker och börja agera och konversera, träta eller knyta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
