Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Grape: Tidsrörelser inom studentvärlden i Uppsala 1792—1793
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tidsrörelser inom studentvärlden i Uppsala 1792—1793 203
tänkt på att komma ifrån det riskfyllda deltagandet genom att
föregiva den i Uppsala rådande sjukligheten som skäl. I sista stund
uppskrämdes hertigen ytterligare genom en halvgalen kärings
spådom, att försåt i Uppsala vore ställt mot hans liv. Varjehanda
försiktighetsmått, även militära, vidtogos gentemot de fruktade
studenterna.1
Allt avlopp emellertid på bästa sätt. »Besöket . . . blef
särdeles lyckadt», skriver hertiginnan, »och intet störande inträffade,
vara . sig nu detta berodde på att där icke alls funnos några
illasinnade, eller dessa ej hade mod att visa sig.» För det närmare
förloppet anknyta vi åter till Forssells framställning:
»Jubelfesten inföll i Martii månad, då Konungen och Hertigen af
Södermanland kommo til Upsala, jämte Militairisk vagt af Uplands
Infanterie Regemente, och 16 st. 3pundige Canoner för Saluteringen.
Studenterne förnyade sin föresats, at i agt taga den största stillhet, men
utsatte 2ne sammankomster den veckan, nemligen om Onsdag och
Lördag. De Kunglige kommo til Staden Söndags aftonen förut och
reste Lördags Middagen. Jubeldagen var Fredag den 8 Martii. I
Onsdags sammankomsten berättades, at oaktadt nyssnämnde föresats, någre
unge Studerande varit otidige mot en af Hertigens Drabanter, på et
Spisqvarter, samt sjungit på gatorna. Å andra sidan anmältes, det
Grefve Lejonstedt, hvilken såsom Konungens General Adjutant förde
högsta befälet öfver Militairen i staden, hade gifvit samtelige
befälhafvare öfver vagter och patrouller de ordres, at ej på minsta sätt
ofreda de Studerande, om de än skulle låta höra sin röst på gatorna.
1 Landshövdingen greve Hampus Mörner, vilken som ung fänrik deltog i
vakthållningen, berättar sålunda i sina memoarer (Några glada o. sorgliga minnen
af en lång lefnad, Fahlun 1848, s. 18 f.) varjehanda om den fruktan man hyste
för studenterna, som »uti tal, sånger och sammanskockningar högljudt förklarat
sina republikanska tänkesätt» och om hur en artilleriofficer med manskap
ditkom-menderats »efter all anledning derföre, att man trodde sig behöfva artilleri, om
någon strid med studenterne skulle uppstå» m. m. Och han själv ansåg farhågorna
icke helt ogrundade: »Det var i sanning ej underligt, då man betänkte
sinnesstämningen hos större delen af den studerande korpsen och professorernes ringa
inflytande. I sånger på gatorna skallade frihet och jemnlikhet, såsom en utgrening af
franska revolutionsandan, hvilken då var i en exalterad spänning» o. s. v. — Om den
skarpa ammunitionen, dess inpackning i djupaste hemlighet m. m. har även
Crusenstolpe {Carl XIII o. Hedvig Elisabeth Charlotta, s. 391 ff., 599) åtskilligt att
förtälja, delvis rätt så fantastiska ting för övrigt, ehuru han som sagesman uppger
en av de i saken medagerande, sedermera general-adjutanten Schürer von Waldheim.
Enligt denna berättelse skulle en löjtnant Hierta, utan att själv känna till, att skarp
ammunition medfördes, i ett studentlag låtit undfalla sig hotelser om skarpa skott i
händelse av oroligheter och därmed förklarligt nog kommit åtskilligt bryderi åstad
o. s. v. Till historien hör att Crusenstolpe förmenar, det »andemeningen af hela denna
hemlighetsfulla tillställning» från hertigens sida skulle ha varit den att, i händelse
något tumult uppkommit, begagna tillfället för att genom »en förlupen kula» röja
den unge konungen ur vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
