Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Afzelius: Konventvisor och andra politiska dikter från revolutionsåren 1792—1793
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konventvisor och andra politiska dikter från åren 1792—1793 241
3. FRIHETSSÅNG.
Människans vrede jorden föröder,
Sprider fasa och grymma kval.
Dessa Väsen, födde til bröder,
Himlens liknelse, Gudars val;
Skola de sit slägte förstöra.
Enkor och barn värnlösa gjöra
Och gjuta ut hvarandras blod!
At Tyranner och tigrar förnöja,
Och i stoftet sig usle böja
För de låge Mördarnes mod!
Låga Träldom! — smickrande munnar,
Fanatismen och Vanans magt!
Segrande dit välde förkunnar
Och förgudar din hatade pragt.
Folken nesligt boj orne draga —
Tryckte slaven vågar ej klaga —
Frugtar bovarnes raseri.
Det är at laglösheten skydda
Och riva ner den Frihetshydda,
Där Äran ropade: Var fri!
Wishetslagen helgar den lära
At den som gagnar vördas bör,
At samma Folk bör lika bära
Den bördan, som det lyckligt gjör.
Söndring är Tyrannernes styrka,
Och Folkets träldom myndigt yrka
Mål för deras nedriga nåd.
Dygden hatar den usla lycka,
Som fägnar sig at lömskt förtrycka
Och vinna pris med överdåd.
Älska kungen, lyda des blickar,
Ägnar alla och enhvar;
Men ej den krönta bov som skickar
Sig nedrigt — ej som Folkets Far;
Aldrig den kung som mördar, bedrager,
Vrider i blod en fläckad lager,
Sen Folkets Frihet han förstört;
Som trolös, grym och djärv förgäter
Den nöd som Fosterlandet fräter,
Sin pligt; — — den C^p Nationen hört.
16—23445. Samlaren 1923.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
