Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gunnar W. Lundberg: En dikt av J. O. Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Miscellanea
259
Och då i sakta prestelunk
Jag ämnades utaf naturen
Till pastor loci eller munk
Och fick dertill av Karl tonsuren
Så svor jag han var klippt och skuren
Att högt bland Svenska hjeltars tal
Bli General — eller korpral —
Korpral! — skrek Kalle — vid det ordet
Jag oförtänkt kom under bordet —
Min Öfverste, en sådan pamp
Bör han ej hunnit värdig bliva
Att fram i någon blodig ’kamp
Med Dalkarls segerfanan klifva! —
O, om Ni honom den förtror
Var säker ingen makt skall rifva
Densamma ur hans spända klor.
Var säker denne klöfver Kusen
Ej gjorde han sitt lärospån
På Syllt och the och kafferån
Sitt mästerprof på kaffehusen,
Nej född af omängdt dalkarlsblod
Han blott på dalkarlsvis förstod
Att äta gröt och tobak tugga
Och sedan fienderna lugga
Med dalkarls oförsagda mod!
Kanske förrän vi veta orden
Det lätteligen timar sig
Att himlen med ett önskligt krig
Täcks hugna kämparne i Norden.
Vid sablars blint kanoners ljud
Om Ni lik krigets bistra Gud
För dalmän tyder segerns bud
Kamrater främst för tusan böflar,
Der skall Ni se att Carl är karl
Att han ej visste hvad det var
Att darra uti Svenska stöflar
Att tappa bort ett Svenskt ståndar,
Der skall Ni alltid honom finna
Der dödar gny der eldar brinna
Men stadig arm och stadigt bröst
Blott höra er och ärans röst
Af eder lära segrars vana
Af eder farors tidsfördrif,
Men då sin sönderskutna fana
han lindat på en blodsköljd bana
Omkring sitt oförskräckta lif
Med draget svärd han sig fördjupar
Bland fienden i, edra spår
Och höljd af ärefulla sår,
En lager skördar eller stupar,
O! hvad jag är i hoppet glad,
Att skrifva få en Calliad
Som Bror min för på ryktets vingar
Och mig uppå sitt tittelblad —
Hur skönt den gyllne fanan svingar
I blintmoln under dunderskott —
Min Öfverste, Ert bifall blott
Och segern föds och lyran klingar.
Med djupaste vördnad har jag äran framhärda S. I ödmjukaste tjenare
Joh. OL Vallin.
Detta versbrev vars burleska stil "Wallin tror att översten skulle
finna »något impertinent» är ett talande exempel på Wallins rent
formella verstalang och hans stora lust att improvisera. Det visar den
ovanliga lätthet varmed han skriver, hans aldrig sinande ordrikedom
och det förefaller som vore det en njutning för Wallin blott att få
skriva. Han låter orden och satserna följa på varandra och gruppera
sig till större eller mindre enheter utan att bekymra sig om ifall det
skrivna har en genomförd tankegång eller ej. Denna hans
improvisationslust hänger otvivelaktigt samman med hans stora lust att tala.
När Wallins fader kom hem efter att ha deltagit i Gustaf Hirs krig
mot Ryssland 1788—90 lär Johan Olof — då en tioårs pilt — ha
diktat en välkomsthälsning på vers till honom. »Just detta att stiga
fram och hålla ett tal på vers för fadern, det är nog alldeles i Wallins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
