Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Palmblad och Brockhaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom i detta brev, i ett senare fick han heta »ein schwedischer
Winckelmann»).
Därmed var nu förbindelsen inledd, och i nära trettio år
fortfor Palmblad att på olika sätt samarbeta med Brockhaus icke bara
på ett utan på flera olika områden. För bättre översikts skull vill
jag här följa varje verksamhetsgren för sig.
Mesta arbetet och de största bekymren förde naturligtvis
bokhandeln och kommissionärskapet med sig. Bokhandeln — och
bokförlaget — arbetade ju i vårt land ännu under ganska svåra
förhållanden: de ekonomiska möjligheterna i landet voro skrala,
kundkretsen var mycket liten och till på köpet mestadels föga bemedlad,
utländska böcker föreföllo svenskarna ganska dyra, gingo böcker
förlorade under transport, hölls man icke skadeslös genom något
slags försäkring o. s. v. I Palmblads vidlyftiga brevväxling får
man en fyllig kännedom om de olika slags besvär och förluster,
som han var utsatt för i sin rörelse. Den 5 september 1820
berättade han sålunda för sin trogne vän och medarbetare Lorenzo
Hammarsköld ett färskt olycksbudskap: »Ganska tråkigt är, att vi
genom ett skepp, som strandet vid Vaxholmen, förlorat böcker (egna
förlager) för 498 R B:o; de voro destinerade till Finnland», och i
breven till Brockhaus äro meddelandena om de täta konkurserna
inom yrket med åtföljande förluster talrika. Som boktryckare hade
han åtskilliga personliga obehag och svårigheter dessutom; han hade
svårt att uttrycka sig något så när lent, skrev han 19 okt. 1820
till Hammarsköld, då vännerna voro oense, »helst när man derunder
måste från krogen hemleda supande sättare». Naturligtvis led
Palmblads affärsverksamhet av att han samtidigt sysslade med så mycket
annat, i främsta rummet det vetenskapliga och kritiska
författarskapet, som tog en så väsentlig del av hans tid och intressen, men
man torde likväl ingalunda kunna beskylla honom för att ha
vanskött sin borgerliga näring. Han töjde på tiden med envis och seg
arbetslust och fick den därigenom att räcka till för alla sina olika
sysselsättningar, ehuru ingen fick honom helt och han tillstod gärna
själv, att han hade för många olika saker om händer. Den 27 dec.
1828 skrev han sålunda uppriktigt nog:
»Übrigens danke ich Sie sehr für Ihre grosse Pünktlichkeit
und wollte gern dieselbe zum Vorbild nehmen. Da ich aber meine
meiste Zeit literarischen Arbeiten widme, so känn ich nicht immer
die nöthige Zeit haben alles in dem mercantilischen Geschäft so
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
