Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Palmblad och Brockhaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Palmblad och Brockhaus 27
hört att betala,1 ehuru han hade kvar bokhandel i Stockholm och
Uppsala med filialer i 3—5 andra städer. Nu hade han begärt en
stor inteckning till i gården, som var vard 20,000 riksd. men redan
förut intecknad. Palmblad rådde till att utan dröjsmål skrida till
lagliga åtgärder mot Bruzelius; om Brockhaus bestämt önskade det
och sände fullmakter, skulle Palmblad bevaka hans rätt »wiewohl
dies Geschäft uns unangenehm ist». Utan dröjsmål tog Brockhaus
fasta på Palmblads motvilliga medgivan, och många år framåt var
sedan denna bedrövliga affär det ständiga klagotemat i Palmblads
brev. Först och främst visade sig gården vara intecknad vida över
sitt värde och dessutom hade Bruzelius för att tillfredsställa sina
otåligaste fordringsägare sökt och alldeles nyss lyckats få ett lån på
6,000 rdr ur en offentlig kassa, varför utsikterna att pressa ur
honom avbetalningar syntes ytterst ringa. Någon borgensman
tvivlade Palmblad att Bruzelius skulle kunna skaffa sig »weil der Mann
niemahls einem zu Gute gethan hat und also keinen Freund
be-sitzt». Särskilda svårigheter vållade det hela tiden, att Bruzelius
var ytterligt svår att träffa; månadtals vistades han i Karlstad eller
annorstädes i Sverige och ibland var han halvårsvis i Ryssland —
det tyska klassikerbiblioteket var ju en storartad spekulation på m
bokmarknaden i Ryssland, något som senast Schück framhållit,
endast en mindre del såldes i Sverige, och företaget hade aldrig
kunnat komma till stånd, om det varit avsett bara för den svenska
publiken.2
Det visade sig snart, att Brockhaus oförsiktigt nog lämnat
Bruzelius ett stort lager i kommission och att kommissionären ej
kunde betala kontant. Brockhaus förmådde nu Palmblad att
övertaga det mesta av vad som fanns kvar av kommissionslagret — det
uppskattades till icke mindre än 2,867 thaler — och återsända resten
1 Eedan maj 1821 skrev Palmblad till Hammarsköld, att Bruzelius’ långsamhet
var grunden till, att »Markalls sömnlösa nätter» ännu inte voro likviderade.
2 Ljunggeen anför i »Svenska vitterhetens häfder», IV: 26, ett brev av Hans
Järta, vari denna sak ställes alldeles på huvut. Järta vill ådagalägga, att den
moderna tyska litteraturen var allmänt känd i Sverige långt före romantikerna,
vilket ju delvis är fullt riktigt, och avslutar sin bevisföring med orden: »Det bästa
beviset i öfrigt, att Tysklands sköna literatur var känd i Sverige före 1810, är
framgången af det kort derefter började företaget af Bruzelius och Leffler att
utgifva ett eftertryck af de tyska klassikerna till svenska allmänhetens tjenst. Det
hade säkerligen icke riktat dem, om de till afnämare endast haft att påräkna
några Östgötha studenter.» Det vore verkligen rätt egendomligt, om Järta icke
haft kännedom om att det var den ryska och icke den svenska allmänheten, på
vars köplust företaget var byggt. Och vidare: i hur hög grad bidrogo icke just
romantikerna att stegra avsättningen i Sverige?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
