Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Palmblad och Brockhaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Palmblad och Brockhaus 31
och solida firmor stupade. På våren 1833 var den ansedda gamla
firman Wiberg & C:o bankrutt, proklamadagen var hela rådhussalen
fullpackad med kreditorer, och förhoppningarna om utdelning voro
små, 15—25 procent. Även en mindre bokhandlare, Salomonson,
förorsakade Brockhaus förluster, då han kom på obestånd. Ingen
under, att Brockhaus ständigt begärde soliditetsupplysningar och
ännu mindre, att han i början av 1830-talet började ansätta
Palmblad allt hårdare för att utan dröjsmål få in sina fordringar och
slippa att riskera en större förlust även på hans affär. På
Brockhaus’ anmaningar svarade Palmblad med försäkringar om att han
ansträngde sig till det yttersta och redogjorde utförligt för sina
förhållanden. Det skulle dröja många långa år, innan han var kvitt
sin skuld, och ju längre det drog om, dess mer uppenbart visade
det sig, att det var omöjligt för honom att betala någon
avsevärdare del av den svävande skulden med vad affären årligen
avkastade jämte den lilla inkomst Palmblad hade av sina artiklar i
tidningar och lexika på Brockhaus’ förlag. Han nödgades snart
hänvisa till de förhoppningar han hade på att få lön från universitetet
och på att få — sälja sin rörelse. Det är en mycket uttänjd
skildring av de bekymmer och besvär en man i hans ställning hade att
utstå, varav hans brev till större delen fyllas. Man läser där om
de fast otroliga avlöningsförhållandena vid universiteten och häpnar
över att det var en akademiker möjligt att dra sig fram på sådana
vilkor och trots allt hinna uträtta så mycket gagneligt.
Så länge den gamle Friedrich Arnold Brockhaus levde, ställdes
Palmblad icke inför några strängare fordringar. Efter hans död
1823 övertogs firman av sönerna Friedrich (f. 1800, d. 1865) och
Heinrich (f. 1804, d. 1874) och det är från deras regementstid, som
åtstramningen av krediten härrör. Palmblad ansåg sig i juli 1823
ha betalt hela sin dåvarande skuld till Brockhaus, men kunde sedan
i regel icke betala mer än vad han årligen köpte. Som alla brev
av Palmblad tyvärr icke blivit bevarade (t. ex. av den 19 nov. 1828;
ett eller två i början av 1829, ett från jan. 1831 o. s. v.), är det
icke möjligt att absolut bestämma, hur stora summor Palmblad
sände årligen. Några siffror äro emellertid säkra. 1824 betalade
han minst 500 Thaler Hamburger B:o\ 1826 750, 1828 åtminstone
1 En sådan thaler banco motsvarade på 1820-talet 4 rdr riksgälds. — 1824
och 1825 hade Palmblad stora ekonomiska svårigheter. Han skrev till
Hammarsköld (25 febr. 1825) att denne, som hade 122 rdr b:o och 26 skillingar att fordra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
