Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Palmblad och Brockhaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 Kuben G:son Berg
nen früheren literar. Berichten als einen, der viel Treffliches aber
auch viel verfehltes [geleistet], und zwar in mancherlei Richtungen,
und der noch immer in unsere Literatur viel Rumor von sich
ge-macht hat. Er darf also, meines Bedünkens, nicht fehlen.»
Omdömena i artiklarna utföllo naturligtvis icke alltid berömmande, men
voro i allmänhet väl avvägda och för det allra mesta objektiva.
Klandret mot K. H. Anckarsvärd var sålunda icke hetsigt eller
överdrivet; mot Anders Fryxell var Palmblad märkvärdigt vänlig,
Hierta fick endast erkännande — Hans Järta däremot behandlade»
ganska ovänligt —, Crusenstolpe biograferades fullkomligt objektivt,
för att endast nämna några exempel. För övrigt hade Palmblad
sin mening för sig och sade ifrån den mycket öppenhjärtigt, även
om sina närmaste vänner, såsom t. ex. Lorenzo Hammarsköld. Om
Atterbom fällde han omdömet: »seine Prosa ist nicht frei von
ora-torischen Ktinsteleien, und seine Gedichte, wenn auch die
wohllau-tendsten der schwed. Sprache, haben wenig Nationales». Det är
Överraskande att i artikeln om August von Hartmansdorff, som har
få lovord, läsa »Seine Feinde haben ihm Pedantismus, Starrsinny
Eigendünkel und Despotismus zum Vorwurf». Det ligger oftast
något friskt och ogenerat över Palmblads framställning; minst av
allt är han färglöst officiell och högtidlig. Helst tar han med
konkreta uppgifter och lägger det hela i ett slags vardaglig
resonemangston. Även i den tyska, av andra händer reviderade
språkdräkten känner man ofta igen hans egen stil. På samma sätt är
det med karakteristikerna, där han aldrig svingar sig över skyarna
till den märglösa skönmålningen utan rättfram och naturligt berättar
om fel och förtjänster efter eget skön. Han skulle ha blivit en
högeligen upplysande memoarförfattare, om han haft håg och tid
att i sammanhängande framställning skildra de samtida händelser,
qttorum magna pars fult.
Som prov på hans karakteristiker må ett par utdrag tjäna. Om
Stagnelius skrev han följande, där man naturligtvis har att tänka
sig Hammarsköld, C. A. Sondén, Almquist och ännu andra som de
personliga källorna:
»Von früher Jugend an lebte er meist unter den Büchern seines
Vaters; Dichter und Philosophen gaben bereits dem Knaben den
höchsten Genuss, und für die Freuden des geselligen Lebens wurde
sein Sinn immer kälter. Er war grösstentheils sein eigner Lehrer,
und schön in seiner Kindheit trät er mit Kenntnissen hervor, die
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
