Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Palmblad och Brockhaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 Ruben G:son Berg
mark, redigera en daglig tidning i Stockholm och en tidskrift i
Uppsala samt hålla grekiska föreläsningar. Han trodde sig
emellertid ha funnit en god efterträdare i kungl, sekreteraren Rappe,
utgivare av en veckotidning och politisk medarbetare i Palmblads
tidning »Tiden». Redan i februari följande år var även denne mogen
för kraftiga anmaningar.
Sista gången Palmblad anmodades att lämna bidrag till något
av Brockhaus’ företag var 1848, då denne önskade hans medverkan
för »Die Gegenwart», som skulle vara ett slags fortsättning av
konversationslexikonet. »Zwar ist meine Zeit unmässig in Anspruch
genommen, doch will ich ungern Ihnen meine Beihülfe versagen;
känn ich tüchtige Bearbeiter auftreiben, ware es mir am
ange-nehmsten, aber Leute mit dazu nöthigen Talenten sind bei uns
äus-serst selten, und die, welche solche haben, haben dazu gewöhnlich
weder Zeit oder Lust und werden überdies hier besser bezahlt, denn
die Honorarien für tüchtige Schriftsteller sind in den letzen Jahrén
unmässig gesteigert», skrev Palmblad och begärde närmare
upplysningar om planen, som inte var alldeles klar för honom. Något
medarbetarskap vart inte heller av den gången. Men den 10 mars
1850 tog Palmblad initiativet och erbjöd sig som medarbetare.
Hans egen tidning var icke längre daglig utan halvveckotidning,
varför han trodde sig ha tid över för »Die Gegenwart» och
möjligen även för Brockhaus7 tidning. »Men hur stämma mina
politiska åsikter med dessa journalers ända?», frågade han. »Av mina
tidigare artiklar vet Ni, att jag bekänner mig till konservatismen (likväl
utan att stenblint fasthänga vid det gamla) och ser däri den sanna,
äkta friheten. Revolutionerna nu ha endast mera befäst mina åsikter:
redan i mars 1848 förutsade jag, att alla dessa revolutioner, med
sådana män i spetsen, blott skulle kunna föra till olycka och just
när hela världen prisade Lamartine som Frankrikes goda ängel,
bevisade jag ur hans girondisthistoria och hans gärningar, att han
bara var en bottenlös ärkefantast och äregirig svindlare. Man fann
denna åsikt då nästan tokig, men den närmaste framtiden har gett
mig rätt i denna liksom i övriga punkter. Det syntes mig redan då
fullt klart och jag utsade det offentligt, att de politiska
rättigheterna med allmän valrätt o. s. v. vore det egentliga folket
fullkomligt likgiltiga och av värde blott som medel till mål. Och vilket är
detta mål? Likhet i egendom — det är saken. Visserligen blir
detta mål icke genast uttalat — ofta är det i början icke ens rik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
