Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Palmblad och Brockhaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 Ruben G:son Berg
Jag upprepar min bön om snart svar och försäkrar Er om min
fortfarande vänskap och hängivenhet. V. Fr. Plamblad.
Med detta vittnesbörd om oförändrad villighet att ikläda sig
vapen och strida för sin sak avslutas frän Palmblads sida den
trettioåriga brevväxlingen. Den har i många hänseenden icke gett andra
bidrag till hans karakteristik än dem man kunnat vänta. Den har
i detalj visat, vilken trogen och därför också städse i anspråk tagen
arbetare han var. Böök, som egnat Palmblad varmt erkännande,
skriver: »Utan överdrift kan man säga, att det var han som gjorde
det vardagliga grovarbetet under hela det romantiska fälttåget»;
han vart i själva verket aldrig fri från detta grovarbete, som
understundom anförtros även överkvalificerade krafter. Palmblad var en
tjänande broder. Det är så betecknande, förhållandet mellan Geijer
och Palmblad, när den senare skall uppehålla professuren och Geijer
skall avstå en liten del av sin lön, men efter ett halvår förklarar,
att ännu två år framåt kan han icke avstå något av lönen.
Palmblad har knappast väntat annat av den varmhjärtade men naivt
själviske Geijer, och han blir varken upprörd eller harmsen. Han söker
tvärtom skaffa Geijer det största möjliga oberoende, för att han skall
kunna bruka de få skaparkraftiga år han har kvar till att fortsätta
sitt stora verk — och planen innefattar också, att han själv skall
få några smulor till sitt och sin familjs uppehälle. Det stränga
geijerska samvetet slumrar under tiden och vaknar först, när det
blir frågan om att Palmblad skall få en professur, då önskar Geijer
»hans meriter en annan belöning» — vilken icke finnes till.
Brevväxlingen med Brockhaus visar, att den praktiske Palmblad i själva
verket var en sällsynt idealist, idealist inte bara i dikter och tal
utan i gärning, och* att han fick plikta för detta genom en
övermåttan bekymmerfull levnad. Han nyttjades och utnyttjades; villig
och seg stod han till förfogande, dolde som Atterbom förtalt sina
bekymmer bakom den munterhet och trygghet, som ursprungligen
tillhörde hans väsen. Han var icke snillrik, men hans förmåga var
mångsidig och fruktbringande, och han var att lita på. Bland det
otroligt myckna han medhann var arbetet för att göra Sverige, dess
vetenskap och litteratur kända och uppskattade utom landet icke
det minst berömliga, och hans oegennytta förtjänar ett hjärtligt
erkännande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
