Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: MannaSamfund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 Henry Olsson
jag ingår på en analys härav, skall jag emellertid anföra ännu ett
uttalande om MannaSamfund, den tolkning av dess syften, som
för oss har det största intresset, nämligen Almquists. I ett brev
till Jonas Wærn av den 2 april 1821 säger han sig önska, att det
av mängden misstänkta arbetet inom deras krets bleve fullt klarlagt
för yttervärlden. »Ty hvad är det annat, än någre Ynglingars roliga
samtal om ämnen för Hjertat och Tanken, om ämnen som rena
Sinnet, om ämnen som lifva hågen för Gud, Mensklighet och ett
trefligt verksamt, nyttigt Lefnadssätt? — Några manligt dygdige
Oössars umgänge, af lika stämning, lika ålder, like i ait?» Härtill
tan anmärkas, att med »Mannadygd» enligt Manhemsförslaget
{s, 76) avses »Kraft, idealiter menad; det är (efter religionsspråket)
andans kraft», det mod som inneslötes i symbolen »Juda Lejon».
Och denna andans kraft blir redan från början för Almquist
liktydig med frigörelse från alla tryckande »bojor och band». Värt att
citera i detta sammanhang är hans yttrande i brev till Wærn den
31 juli 1821: »Den som innerst binder sig fast vid någon menniska,
kan icke (såsom jag i det föregående nämnt) evigt tendera till
Ohristusldealet — löper då fara, att i tid och evighet ej få lefva
-en fri, herrlig, man, hvartill dock hvarje man bör sträfva!»
Detta är manlighetsidealet för Almquist, såsom även genom
■citat från andra brev och skrifter denna tid kunde visas, och detta
är också nerven i MannaSamf und. Det senares grundkaraktär kan
sägas vara given genom det förhållandet, att det är en religiös
sammanslutning, som står utan samband med statskyrkan och som bildats
i opposition mot den partiriktning, vilken den i trosavseende står
närmast, den swedenborgska. Tendensen är tydlig: frihet från allt
formel- och sektväsende, från allt yttre auktoritativt eller tvingande.
»Jesus Christus är den ende Herre, under hvilken Samfundet lyder»,
säger stadgarnas andra paragraf, och den kompletteras härvidlag
av den fjärdes innehåll, att den heliga skrifts ord ägde domsrätt i
alla överläggningar; »alla andra Skrifter och Utsagor af hvilken
Menniska i Verlden det vara må» finge rådfrågas men hade ingen
^domsrätt.
Vi stå här inför en åskådning, som löper igenom Almquists hela
produktion och som framträder i en genomgående polemik mot allt
institutionellt eller separatistiskt i religion, filosofi och konst. Vill
man från kronologisk synpunkt utpeka några gränsmärken för denna
utdömande kritik, så kan man å ena sidan nämna den år 1819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
