Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: MannaSamfund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 Henry Olsson
samhälle en åberopad romantisk apologet för 1809 års verk. En
författare, som i Litteraturtidningen 1822 skrivit en vidlyftig
recension av von Schwerins skrift »Om Eiksdagar i allmänhet samt om
några nästa riksdag förekommande ämnen», tillkännager här (n:o 46),
att av alla de många, som de senare åren behandlat
representationsfrågan, ingen funnits »som med så träffande både philosophiska och
historiska insigter antydt Representationens, i synnerhet den
swen-skas wäsende» som Almquist i Manhemsbroschyren, vilken skrift
»tillfölje af dess något besynnerliga framställningsform, det är lättare
att förhåna, än att wederlägga de i den rådande djupa åsigter». I
fråga om staten ginge dessa enligt referenten ut på att denna
»såsom allt annat i tiden f ortlef wände Object, construeras af twenne
motsatser: Realitet och Idealitet, samt att så wäl den reala som
den ideala sidan, har sin expansiv- och attractiv-kraft, hwilka, å den
förra, representeras af Bondeståndet och Adeln, samt a den sednare
af Borgerskapet och Presteståndet». Artikelförfattaren anser
därmed fastslaget, att alla de idéer, »som bestämma Statens wäsende»,
också äro representerade såsom stånd samt att någon utökning av
dessas antal ej kan komma i fråga, då flera idéer än de nämnda ej
kunnat ur det översinnliga härledas. De s. k. ståndspersonerna,
d. v. s. ofrälse gods- och fabriksägare, kunde lämpligen inrangeras
i bonde- och borgarestånden. Hade de förstått meningen med sin
tillvaro, skulle de över huvud taget icke ha yrkat på representation,
»men denna mening har först nyligen af en skarpsint och snillrik
Författare blifwit antydd» (a. st. n:r 47). Det sista är en
hänsyftning på Almquists yttrande i Manhemsförslaget, att
»Ståndspersonen» vore »aningen om det allmännaste lefnadssättet i Staten, om
alla fyra Riksståndens samman gång till verklig enhet, om den
idealiserade B ondlef nåden» samt att denna företeelse vore »ett nytt
Statsphænomenon», som bådade en ny tid (a. a. s. 107). Man undgår
icke intrycket, att Almquist dock syftat utöver recensentens mål,
den obetingade konserveringen av det förefintliga ståndssamhället.
I anslutning till den citerade recensionen av von Schwerins
skrift må också några ord yttras om romantikens ställning till
tryckfriheten. Schwerin, som vid flera tillfällen hade uppträtt mot
indragningsmakten och genom 1820 års talsällskap tillika hade
kommit i kollision med den konservativa regeringens snäva teori för
yttranderätten, driver i sin skrift med stor kraft åsikten om ordets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
