Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: MannaSamfund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 Henry Olsson
Medborgsm ann a-frihet och Konungavälde böra vara fiendtligt hvarandra
motsatta; som tror på sanningen af Christi uppenbarelse; som anser
Religionen för Samhällslifvets grund och kärna: som yrkar, att det
Nordiska samhället bör i Kärlek, i Vishet, i Skönhet, i Godhet vara det
tillkommande himmelska samhällets förberedelse; som utbildar en med
Religionen försonad Philosophi; som återväcker sinnet för Poesi och
Historia; som ändteligen, på denna grundval, vill medverka till
byggnaden af en Litteratur, värdig vår Nations namn och anlag, värdig
de stora, bortgångna män, dem hon sett lefva för samma ändamål
(a. st. n:o II, s. 201 1).
I det föregående av Atterboms skrift har varje sats i denna
deklaration erhållit sin grundliga utläggning och motivering. Han
fördömer härvid all ensidig såväl liberalism som rojalism och
betecknar konstitutionen av år 1809 som en harmoniskt avvägd
mo-narkisk-republikansk. Ett par romantiskt tillspetsade uttryck för
hans statsåskådning förtjäna att citeras. Han förklarar sålunda,
att »Samhällets, att Statens inre grund och väsende är ett
sacra-mentum, i detta ords primitiva och egentliga begrepp af helig
förpligtelse, ed, religiös förbindelse» samt att detta även gäller
»Äktenskapet och Familj-lifvet». Han yttrar vidare, att det sanna skönast
objektiverar sig i »Konst, Samhälle, Kyrka (det religiösa Samhället,
’helga manna samfund’)». Den sista satsen kan måhända
sammanställas med ett uttalande av den i Sverige mycket läste Henrik
Steffens, lärjunge till Schelling och Schleiermacher, i hans
»Cari-caturen des Heiligsten»: »die Idee des Staats, die eine eben so
vollkommne und vollendete Organisation aller Staaten unter sich
voraussetzt, ist von der Kirche nichts Verschiedenes, sie ist die
Ge-meinschaft der Heiligen.»1
I sin skrift tar Atterbom också flerstädes ståndpunkt till
Swedenborg, vilken han ur filosofisk synpunkt finner vara mycket
märklig och värdig ett bättre öde »än att af såkallade anhängare göras
till apostel för en ny art af platt Deism och Eationalism, under
det han från den motsatta sidan utropas för en af världens
vansinnigaste svärmare». Själv uppfattar Atterbom honom på
romantiskt vis såsom kärlekens store apostel, och denna tendens
observerades givetvis av hans antagonister, som inte hade något emot att
med stämpeln swedenborgianism bringa hans läror i vanrykte för
heterodoxi. Han yttrar sig härom i sin skrift på följande sätt:
»Det är oss icke obekant, att Kärleks-begreppets tillämpning på
1 I, Leipzig 1819, s. 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
