Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: MannaSamfund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 Henry Olsson
stiker, och finge de höra, att jag ämnade kalla en ännu tusenfaldt
värre till min docent, så skulle de uppröra himmel och jord».1 För
egen del hade han all möda att värja sig för misstydningar av den
färska Swea-uppsatsen och lät för säkerhets skull införa en
förklaring i Journalen den 14 maj 1827, »Ännu några ord om
Swedenborg», som skulle visa, huru litet ifrån honom »någon utspridning
af Swedenborgianism är att befara». Av ett visst intresse är ett där
förefintligt uttalande om mystikens utbredning i landet. Han gör
en distinktion mellan »twå slags mystiska författare: ascetiskt-mystiska
(sådana, som t. ex. Thomas a Kempis) och theosoßsM-mystisJca. Bland
dessa senare äro JBöhme och Swedenborg de snillrikaste, de
djupsinnigaste, och — i följd häraf — twifwelsutan, de märkwärdigaste.
Begge hafwa ock derföre wunnit talrika anhängare, och dessas antal
har, å ömse sidor, i närwarande tid snarare till- än aftagit.» Deras
namn voro ju också fälttecken för religiösa sammanslutningar i
tiden, men även Thomas a Kempis — om vilken Atterbom tidigare
yttrat i sin Iduna-recension, att ingen väg till det eviga ljuset vore
»högre, genare och vissare» än dennes (a. st. s. 210) — utövade ett
viktigt inflytande, såsom på Almquist, Hedborn, Vitalis, Kjellander.
Det Swedenborgs-kotteri, där man i Wieselgrens relationer ser
Almquist uppträda långt fram på 1820-talet, var ett av de ledande
och stod bakom både Pro fide et caritate och MannaSamfund. Som
medlemmar räknade det, utom de nämnda Sturtzenbecher och af
Billbergh,2 dennes broder G. Billberg och C. J. Schönherr, båda
ryktbara entomologer, assessor Johan Olde samt de senare
statsråden bröderna O. I. och J. F. Fåhræus, alla förbundna genom
nära umgänge och inbördes släktskap.3 I MannaSamfund hade
det försänkningar genom den förstnämnde och genom en son
till Olde, som icke förgäves bar namnet Emanuel. Associerad med
kotteriet var ju också Tybeck, och över huvud synes det stått under
inflytande av den svärmiska swedenborgianism, som väsentligen hade
fått sin riktning genom domprosten i Skara Anders Knös.4 Från
1 Warburg, III. sv. litt.-hist III, s. 425, n.
2 Denne Billbergh hade enligt sin Sjelf biografi (Sthlm 1001, s. 77 ff.) ingått
ett högst kuriöst kontrakt av swedenborgiansk läggning med senare statsrådet
Wirsén, stipulerande såsom deras gemensamma strävan att alltid handla
efter sunda moraliska principer. Första paragrafen innehöll en ömsesidig
förbindelse »att med forskningslust söka all möjelig uplysning i Religionen». Vidare
överenskom man att med all flit arbeta mot målet att »subsistera independent.. .:
och då gifta oss, såsom vår högsta bestämmelse i detta lifvet».
8 Arv. Aug. Afzelius, Minnen, Sthlm 1901, ss. 69, 91 f., 155.
4 Lamm, Upplysningstidens romantik II, s. 42.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
