Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: MannaSamfund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MannaSamfund 111
I början av december 1820 utkom Manhemsplanen och blev av
de romantiska idébärarna hälsad med stor sympati men uppfattades
f. ö. nog tämligen allmänt som fantasteri och hade dessutom oturen
att i likhet med Geijers samtida Thorildsskrift, med vilken den
ofta jämfördes, verka alarmerande på de maktägande, vilkas
skuggrädsla vid denna tid synes varit särskilt stor — man tanke också
på förbudet mot von Schwerins talsällskap. Den vidlyftiga
fördömande recension, som Wallmark införde i Allmänna Journalen i
januari 1821, var nämligen enligt hans egen uppgift till
Manhems-förbundets styrelse (Öfverberg till Olde febr. 1821) skriven på
Engeströms och Wetterstedts begäran. Den börjar med att förmäla
ryktet om Wilhelm Klintbergs vansinne såsom anledningen till
bokens utgivande och fortsätter sedan i samma insinuanta stil. Ett
huvudmotiv till recensionens tillkomst var nog, att man i den nya
uppfostringsmetodens inskärpande av samtidens klenhet vädrade
opposition mot rådande samhälleliga och litterära förhållanden.
Wallmark antyder även, att »detta förbund ännu kan äga sin hemliga
(esoteriska) sida», och detta synes ha tolkats som en blänkare om
ett eventuellt regeringsingripande samt framkallade en protest från
förbundets styrelse, varvid det utgivna projektet förklarades helt
och hållet stå för sin författares räkning.
Almquist var djupt besviken. Han var också i mångt och
mycket en fantasiens martyr, som stegrade sina motgångar till
måttlösa proportioner och som endast i Kristi offerdöd synes ha
funnit exempel på ett jämförligt lidande. En varen 1821 planerad
sommar vandring uppåt Norrland i sällskap med Wærn och J. A.
Hazelius, varav Almquist väntat sig mycket och som han i brev
till den förre 2 april 1821 i patriotisk entusiasm kallar »ett af de
hufvudsakligaste medel till bildningen af ett äkta medborgerligt,
sant praktiskt och just dugtigt Lif», måste inställas, till stor del
därför att Wærn hindrades deltaga på grund av föräldrarnas fruktan
för Almquists inflytande. Den bittraste erfarenheten kanske dock
var, att den väntade revolutionerande effekten av Manhemsplanens
publicering fullkomligt syntes utebli. I stället visade sig förnyade
yttringar av den religiösa överhettningen inom kretsen. Ett
märkligt vittnesbörd är i detta avseende ett brev från Janne Hazelius
till Almquist 12 aug. 1821, där han med bekymmer talar om sin
utveckling till kvietism och om det sista årets överflödande mängd
av nya idéer, vilka han ej i erforderlig grad hunnit smälta eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
