Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Nya Almquistfynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nya Almquistfynd 143
i hvitt skum när den träffar någon hvass kant hvaröfver den måste
fram. Fram genom skogen öfver det rödstrimade Bergets spets går
en vild Väg knapt farbar. Vid stranden af forsén1 på höjden af en
klippa vid vägen skall Ni måla en gubbe med mildt och döende
anlete — Det är Pater Amaury, hvars Namn Ni någon gång hört
mig nämna. Det var han som ledsagade Grefvinnan och mig, och
skulle föra Grefvinnan till en aflägsen Skogsboning, som endast han
kände, och der han beslutit att tillbringa sina öfriga dagar i enslighet
och med en trägårds skötsel. Under vägen hade jag2 blifvit
af-mattad af den starka Gången för att undvika Hert. Magnus och
krigets skaror. Amaury geck att samla några Örter, hvars stärkande
egenskap var honom bekant. Han vågade sig på en farlig brant.
Ni bör af måla honom i detta rysliga men evigt märkvärdiga3
ögonblick, då en bölja ur bäcken öfver branten der han stod kom honom
att halka, med ena handen håller han de helsosama Rosor, han
ernår bjuda oss, i det han nedfaller på andra sidan, förgäfves tar
emot sig, stöter sitt hufvud mot klippans uddar, och med droppar
af det ädlaste blod purpurströr den hastigt framflytande forsen.
Vattnet bortför dessa sköna förskräckliga bloddroppar — och Tiden
bortför hans Dagar. I denna ställning fatta vi honom en på hvar
sida; under det vi hafva honom midt emellan oss höra vi ett buller
i skogen. Echo upprepade detta ljud och gjorde Vildmarken alt mer
förfärlig. Men när det nalkades — hvilken glädje (28) för mig; det
var denna man, som jag från mina späda år var van att älska under
namn af Jon Amundson, med sin älskade dyrbara Maka. Glada
och förvånade sågo de mig — än mer häpnade Herr Jon att se
Grefvinnan — Hvilken anblick — O Patrick — Grefvinnan var en
Person, som jag i min Barndom ej hade känt! Den förfärliga natt
vid Ramundaboda, då jag en 10 års flicka var omgifven af Krigets
åskor4 och bodde i sjelfva Kon= tält, utan att veta hvarken
meningen med detta Krig, eller att denna Konung var med mig på
ett sådant sätt5 förbunden, att han med sin Själs eld älskade mig,
men icke vågade eller icke ville erkänna det — denna Natt, då han
olycklig och förföljd gått bort i en djup ödemark nära lägret och
blott tog mig med sig — jag glömmer aldrig denna Vandring —
1 ä fr den skummande bäcken
2 ä fr Grefvinnan och jag
8 ä fr men sköna
4 ä fr blodiga åskor
5 ä fr var mig på ett så underbart sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
