Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Nya Almquistfynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nya Almquistfynd 155
bakaslagen från ansigtet — likväl feck man ej se detta ansigte! —
Hon satt något framlutad på sin trägårdsstol, så att man måste
W, att hon hade någonting framför sig, som fäste hennes
uppmärksamhet, men man såg ej hvad det var.
Sir Patrik hade uppsatt dessa Taflor i ett eget rum, dit ej
många hade tillgång-, blott de som med honom älskade konsten och
Naturen. Han hade till de förre fogat ännu en tredje. Denna
tafla förestälde en grön enslig1 men ljuf Lund — åter såg1 man
hans underbara Dam — men här var stoltheten borta — hon var
teknad utsträckt på gräsets matta, hon låg med hufvudet tankfullt
stödt mot armbogen — alt grönskade omkring henne, men hennes
blick tillkännagaf ej hoppet och glädjen. När man från hennes
ansigte åter såg på träden omkring henne i lunden, tyckte man
den liflga dagern1 vara försvunnen, som man fann dem ega, innan
man ännu sett2 Damen — nu kunde man ej afhålla sig att se en
oförklarlig colorit liksom ett3 nät af svärmisk förtyning draga sig
över hela denna tjusande Grönska. — Inga tårar syntes i Damens
ansigte, men åskådarna hade svårt att ej gråta; några sönderrifna
blad lågo på gräset, det var på dem hon tycktes se.
När Sir P. betraktade dessa Taflor, hvilka voro såsom en
lefvernesbeskrifning, föreföll det honom att något fattades.4 Han
målade på en dag en ny Tafla en blå himel — man såg ingen jord
eller fast land teknad derunder, det var endast Skyar, som drogo
sig under det omätliga ljusblå hvalfvet, han hade fattat molnens
mörkblå massor i sådana contourer att de tycktes föras5 af en Vind
fram öfver firmamentet — midt i dessa skyar såg6 man en gestalt —
den var såsom genomskinlig, den blåa dagern geck7 obehindrad
derigenom, det var denna sama Dam — hon följde Skyarnas gsmg.
(31) Vid slutet af dem alla satte S. P. en Tafla, der hans Fantasi
yttrade sig på ett sätt som vi ej skola söka förklara. Sjelfva Taflans
grund var aldeles svart, derföre gjorde det en egen effect när man
härpå såg teknad en löfsal, hvari träden, med löf och grenar voro
fullkomligt hvita. Då detta icke är Natur, var det en nyck af
1 ä fr färgen
2 ä fr sett den sorgbundna
3 ä fr ett svärmiskt nät draget öfv
4 ä fr betraktade hvad han hittills gjort, föreföll det honom att han borde
fortsätta denna Cykel af Taflor
6 ä fr jagas ä fr dragas
6 ä fr satt en triflig
7 ä fr sken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
