Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Nya Almquistfynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nya Almquistfynd 169
dansös, omgifver honom med de mest förtrollande, i magiska sferer
gående dans steg. Han svarar henne, än med afsky, än med
förskräckelse, än med någon åtböjning. Zariscas dans jemte Orchestern
gör en högst förförisk paus, under en inbjudande knäböjning, eller
så, framför Prinsen. I detsamma höres en änglalik vacker ton —
Zarisca och Florentio se uppåt bestörta. Ombrosa sjunger men
stillast som en bildstod; de tro, att rösten kommer från höjden.
Tonen tystnar efter några uppmaning, till FI.
Detta repeteras. Zarisca dansar om igen sin förtjusningsdans.
FI. sjunger sin Solo Orchestern bär sig bra åt, och kommer ånyo
fram till sin sin stora Paus.
Då höres ånyo Ombrosas sång med uppmaning till Florentio.
Han störtar fram på knä för helgonbilden. Han tror Ombrosa
hafva blifvit ett helgon.
Zarisca i raseri, antar en annan röst en annan ton.
Trio mellan Zarisca, Florentio och Statyn. Mägtiga Contraster
spela mellan afgrund, Himmel och Florentio — Under trion pekar
slutligen Zarisca på moln och sjön — Böljorna börja häfva sig —
åskan gå — Men [om] Ombrosas hufvud skiner en smal ring af ljus.
Florentio blir slutligen arg på Zarisca, (han har från början
haft utseendet af en convalescent Günther — och derföre icke varit
rätt hurtig: men under Trion vaknar modet hos honom —) Han
går slutligen med hög vrede mot Zarisca — hotar henne — hon
tar den infernaliska manteln på sig — han drar sitt svärd, och
jagar henne från Scenen; hon flyr under de grymmaste hotelser
(antingen beger hon sig till böljorna och dyker ned i hafvet undan
honom, eller går hon bara helt simpelt bort mellan kuliss^ eller
far hon till skyarne med drakar, allt som det behagas.) Nu är
hon borta.
Florentio återkommer, under utrop af kärlek mot Ombrosa,
som han vet vara ett helgon, gudinna, men som han ännu hellre
ville hafva som menniska. Vid något passande utrop som han gör,
nedgår Ombrosa från Statyn och störtar i hans armar. Ljuf Duett.
Florentios glädje öfver att–––-Emellanåt deras fruktan för
lejonen och för Zarisca — De begifva sig bort. Han säger sitt beslut
vara, att sedan han nu blifvit frisk åter bege sig till sin fader
—-De bortgå — Scenförändring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
