Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Afzelius: Min son på galejan och den komiska resebeskrivningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 Nils Afzelius
»die Erscheinung empfindsamer Seereisen eines witzigen Schweden»
och gör t. o. m. en direkt hänvisning till Sterne, då han vid ett
ställe: »Die ehrbare Sappho begleitet ihn, und steckt die Vorhänge,
mit einer Steckenadel, zu» gör följande anmärkning, »Fur Yoriks
Leser wird diese Tour den Eeiz der Neuheit verlieren» (s. 224).
Keichel syftar här tydligen på slutepisoden i Sentimental journey.
Att anmärkningen saknar fog för sig, är utan vidare klart, men det
är intressant att se, huru en sådan vändning har påmint en samtida
läsare om Sterne’s kända manér att avbryta i det kritiska
ögonblicket och kasta ett florslätt täckelse över fortsättningen. Det är
också betecknande, att bokens enda, i sirligt städat
Chodowiecki-manér utförda kopparstick illustrerar just det kapitel, vari den nu
anförda vändningen förekommer, det ovanligt litet Wallenbergska
kapitlet »Om den musicaliska mamsellen» (III: 7).
Om man kan anföra flera skäl för att Wallenberg har lärt av eller
åtminstone känt till Sterne, så äro de skäl som tala emot så mycket
starkare. Att Sterne s verk ha kunnat falla i händerna på Wallenberg,
är ju långt ifrån omöjligt — fastän det förefaller mig naturligt, att
man på en resa har goda skäl att försumma även de bästa tillfällen
till en ny litterär bekantskap.1 Och tyvärr lär en resenär med
Wallenbergs böjelser ha föredragit mindre respektabla ställen i Hamburg,
Amsterdam, Paris och London framför boklådorna. Men en sak är,
att han läst den berömde engelsmannen, en annan, att han tagit
eller kunnat taga intryck av läsningen, ett så starkt intryck, att
denna rent av givit impulsen till Min son på galej ans mera
genomfört humoristiska stil. Till att börja med kan jag icke finna,
att skillnaden mellan de båda Wallenbergska resorna är något annat
än en skillnad i konstnärlig mognad — mästerstycket hade föregåtts
av ett lärlingsprov- Den förra är ingenting annat än en journal,
men den har redan den parodiskt-humoristiska tonen, fastän mindre
framträdande än i den senare. Om den förmodade bekantskapen
verkligen gjorts under Europaresan 1769, så skulle man f. ö. kunnat
vänta sig spår härav redan i Sanfärdig resebeskrifning, som till stor
del skrevs efter hemkomsten, kanske först ombord på »Finland»,
eftersom författaren på det handskrivna titelbladet skämtsamt kallar
der mit dem Buche selbst nichts gemein hat, und ihm beym ersten Anblik
Scha-den thut. TF.»
(Der teutsche Merkur, 1782, IV: 192, novemberliäftet. Omtr. i Hempels
uppl, (Berlin, u. å.), del 36, s. 301. Jfr H. W. Tháyee, L. Sterne in Germany, s. 97 n. 1.
1 Lidén har icke försummat dem; i resedagboken citeras 20 dec. 1769 »den
besynnerlige Yorick» (s. 641).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
